The Pale Horse

Den enda av Agatha Christies deckare som handlar om satanism är "The Pale Horse" från 1961 (svensk översättning "Den gula hästen" från 1962).

Jag har läst den svenska översättningen av Christies bok för länge sedan och har den faktiskt i min bokhylla. Men just nu har jag (på nytt) sett en välgjord spelfilm som bygger på boken.

Att den handlar om "satanism" utifrån en mer allmän definition är ju ganska uppenbart. Ett gäng (kvinnliga) "ockultister" på värdshuset "The Pale Horse" (ett namn för övrigt taget från Uppenbarelseboken i Bibeln)  som regelbundet mot betalning håller seanser för att skicka förbannelser mot människor som fientligt inställda personer önskar livet ur. Personer som sedan dör.

Nu visar det sig att åtminstone en av "häxorna" inte riktigt fattar att de som ska förbannas verkligen dör. Ledaren vet det, och troligen också den tredje "häxan". 

Men även i en mer exakt mening kan man använda termen "satanism" om intrigen i filmversionen om  Christies gäng av "häxor". (Troligen också i boken, även om jag inte läst den sedan 1988).

I en ritual som vi får se åkallas "Fader vår, som VAR i himlen". Var, inte är... Det syftar uppenbarligen på Lucifer och de fallna änglar som sägs ha gjort uppror och kastats ner från himlen.

Annars är handlingen orealistisk på ett märkligt sätt. 

De verkliga morden begås inte av "häxorna", inte ens av de som känner till att offren dör. Vi har dessutom en advokat (utesluten från advokatsamfundet och förbjuden att verka som advokat!). Han känner till "häxorna" på värdshuset. Och tror tydligen också att deras magi verkar.

De som vill ha någon död går dels till "häxorna", dels till advokaten. Deras samtal med advokaten leder till att de sluter ett vad med honom. Om den person de vill ha död på inte dör, måste advokaten betala till dem. Om hen dör får de betala en stor summa till advokaten.

De måste dessutom betala "häxorna" för de seanser som dessa genomför.

Men vad dödar offren? Det finns en marknadsundersökningsfirma som advokaten uppenbarligen betalar. Denne verkar i alla fall i filmen inte inse denna firmas (eller rättare sagt deras mystiska ledares) roll. Han vet endast att den har någon form av kontakt med "The Pale Horse" . 

Vad marknadsundersökningsfirman gör är att fråga folk vilka livsmedel, schampo, etc de främst brukar köpa. Och då bland annat de tilltänkta offren.

Sedan går chefen i hemlighet hem till de tilltänkta offren och byter ut varorna mot paket  med samma fabrikat - som dessutom innehåller tallium. Som kan döda i någorlunda stora mängder.

Schemat skulle knappast fungera. Hur kan man exempelvis veta att det endast (eller ens främst) är de tilltänkta offren som använder produkterna?

Det märkliga i hela scenariot blir ju att den ende som känner till morden är den hemlighetsfulle manlige chefen för företaget. Medan de andra inblandade antingen inte vet att några dödas överhuvudtaget eller tror att de dödas av magi.

Det är en sinnrik intrig, men jag har mycket svårt för att se hur den skulle fungera i praktiken.

Intrigen står i motsats till andra satanistromaner som skrevs under perioden fram till ca 1980 (ex.vis Dennis Wheatley), där handlingen brukar förutsätta att magi på något sätt fungerar. Så ej här. Agatha Christies böcker är ju ganska så konsekvent skeptiska.

Men hennes "The Pale Horse" har förvisso en inställning till "satanism" som fenomen, som är entydigt negativ, även om den inte tillskriver denna verkligt övernaturliga egenskaper.

Det är en sympatiskt skriven bok, och den ovan länkade filmen tolkar boken ganska så bra.

Att sedan Agatha Christie ibland är nästan outhärdligt moraliserande är en annan sak.

Tidig bild av Agatha Christie (till höger) - från 1922.

"Räkna fåren - dom är vargar, javisst"

"Ligga Lågt" med Gunder Hägg, sedermera Blå Tåget, från 1970. Inte speciellt optimistisk, men på många sätt värd att lyssna på.

Enid Blytons Äventyrsböcker filmade

Jag har tidigare lagt upp en lista över en serie engelska TV-filmatiseringar av Enid Blytons Femböcker. Men det finns sådana även när det gäller TV-filmatiseringar av hennes "Äventyrsböcker". Dessa liknar på många sätt Femböckerna, men har sina egna särdrag.

Två saker som jag tycker skiljer dem åt. Jag upplever att motsättningar och spänningar mellan barn och nästan alls vuxna (som faktiskt spelar en  stor roll i Femböckerna) är kraftigt nedtonad i Äventyrsböckerna.

Äventyrsböckernas äventyr är nog också i allmänhet mer "fantastiska"  än de i 'Femböckerna.

Det finns en usel spellista för TV-serien om Äventyrsböckerna, där på flera ställen avsnitt saknas i äventyren Vilket torde skapa en hel del irritation för den som börjar titta.

Men denna spellista är bra. Visserligen saknas "Äventyrens slott" men den har jag en annan  (längre) filmatisering av på denna blogg, som inte är hämtad från samma filmserie. 

Spellistan inleds med en dokumentär om hur serien skapades. TV-serien är mycket välgjord, och mer grundligt genomarbetad än serien om Fem-böckerna. 

Den är också medvetet skapad på ett sådant sätt att den torde vara lika intressant för alla åldrar - från 5 till 80 år och uppåt...

Suddenly you love me

/Från min huvudblogg 24 januari 2015/

Igår vilade jag lite efter att ha haft vinterkräksjukan. Då råkade jag somna med kläderna på.

Sedan vaknade jag efter några timmar. När jag vaknade hade jag denna sång från 1968 i mitt huvud. Jag har ingen aning om varför.

Lyssna och titta gärna på musikvideon från You Tube-länken ovan. Tremeloes verkar i alla fall ha haft riktigt roligt när de gjorde den....

"Mary´s Boy Child" och Sverigedemokraterna

/Från min huvudblogg 15/11 2015/

Upptäcker att det inte var en tillfällighet att Lugna Favoriter sände julmusik. De ska tydligen sända (enbart?) julmusik från och med nu ända till annandagen. Frågan är ju om lyssnarna inte hinner bli uttröttade. Själv tycker jag ännu att det är mysigt.

Det som spelats är av lite olika kvalitet. Några jolmiga amerikanska sånger förstör bilden,  och jag saknar förresten "Jingle Bell"....

Men en av mina favoritsånger, Mary´s Boy Child, har spelats ganska så många gånger.

Men apropå den - som förstås syftar på Jesus. Enligt Matteusevangeliet planerade Herodes att döda just alla nyfödda pojkar och Maria och Josef fick ta Jesus med sig och fly till Egypten. Ungefär som många idag tvingas fly från samma region  i världen som Jesus föddes i, för att komma undan mer moderna barnamördare.

En fråga inställer sig: Vad hade egentligen hänt med Jesus om Egypten styrts av några som liknade dagens Sverigedemokrater? Hade han skickats tillbaka till Herodes?

Sverigedemokraterna påstår sig ju försvara kristna värden. Frågan är föstås om Jesus skulle uppskatta SD:s speciella tolkning av dessa,  om han nu plötsligt kom tillbaka? (Som fundamentalisterna ju säger att han ska göra).

Under det tidiga 1900-talet spred pingströrelsen propaganda mot "dansbaneeländet", för enligt dem var det ju syndigt att dansa. De sade ungefär så att "tänk om Jesus kommer tillbaka när ni är på dansbanan, vad tror du han skulle säga ?". De sade förstås så för att skrämma slag på ungdomarna.

Det finns nu inget i Bibeln som tyder på att Jesus skulle ha något emot att någon dansar. Däremot finns det oerhört mycket i Bibeln som tyder på att Jesus definitivt skulle ogilla de som hetsar mot invandrare. Så en modern variant av skrämseltemat vore förstås "tänk om Jesus plötsligt kommer tillbaka och du just då råkar sitta på ett SD-möte. Vad tror du att han skulle säga?".

Ja, vad tror NI att han skulle säga? ;-)

Last night I had the strangest dream

"I natt jag drömde" med Hep Stars slog igenom någon gång årsskiftet 1966/67. En vacker sång, men jag hörde den så ofta i sent 60-tal att jag nog blev trött på den. Dessutom såg jag den som i grunden sorglig, eftersom jag visste att det inte skulle hända.

Men konstigt nog hade jag inte en aning om, och gjorde inte ens några försök att ta reda på, hur det engelska originalet lät och vem som hade gjort det. Jag visste förstås att den svenska texten hade skrivits av Cornelis Vreeswijk. 

Visserligen fanns inte Google på den tiden, men om jag hade försökt hade jag nog ändå ganska snabbt kunnat tagit reda på fakta om originalet.

Nu när jag letar upptäcker jag att det var en sång sktiven av en Ed McCurdy, så tidigt som 1950.. Och den hette alltså "Last night I had the strangest dream."

Sångens antikrigstema gjorde att den under 60-talet spelades in av många artister. Bland annat av Joan Baez 1962, Hennes version kan höras live, här.

Och fast jag på sextiotalet ganska snart tröttnade på den svenska versionen, märker jag, delvis till min förvåning, att jag nu blir gripen av Baez´version.

 

Joan Baez,  1963. 

Charlies Angels ochYouTubes censur

Men början från 1976 sändes en TV-serie med namnet Charlies Angels. Den sändes i  minst fem säsonger och hade en mycket speciell uppläggning. 

Handlingen var denna. Tre kvinnor är anställda av en excentrisk miljonär (med dagens penningvärde torde han ha varit miljardär) med namnet Charlie. Deras uppgift är att lösa olika typer av brott.

Av döma av de mycket korta sekvenser man i nästan varje avsnitt får från Charles vardagsliv levde han ganska så, kan man nog säga, dekadent. Han hade ständigt nya kvinnor, mycket unga sådana, som passade upp honom. 

Detta kombinerade han dock med att ha närmast encyklopediska kunskaper om den aktuella kriminaliteten. Så varje gång polisen stod maktlös inför ett brott kontaktade han "änglarna". Som alltid löste fallen. 

Serien var ojämn. En del avsnitt var usla, andra hyfsat spännande. Och några var nästan fantastiskt välgjorda. 

För några år sedan fanns i stort sätt alla avsnitten från denna serie på YouTube. Och jag såg nog nästan alla. 

När jag för några dagar sedan ville leta rätt på de bästa avsnitten fanns de inte längre. Faktum var att den större delen av avsnitten var raderade. Raderingen var inte slumpvis. Det märkliga var att de avsnitt som jag såg som mycket bra, samtliga var raderade. Jag upptäckte inte det med en gång. Det var först efter ett tag som jag insåg att det som fanns kvar var c-avsnitt, och några b-avsnitt. 

Serien startade som sagt 1976 och blev bättre med tiden. Följaktligen fanns nästan alla avsnitt från säsong 1 kvar på YouTube, lite mer än hälften från säsong 2, och endast en handfull från de senare säsongerna.

Jag undrade varför de bättre av avsnitten inte gick att se, och kom fram till att det måste bero på att Charlies Angels hade blivit kommersiellt intressant igen. Dels finns det filmversioner, men framförallt verkar det som en ny serie med nya skådespelare hade startat för kanske tio år sedan. Om det går att se mer än kanske några få avsnitt av dessa på YouTube vet jag ännu inte. 

Men det är faktiskt ett mycket typiskt beteende från YouTubes sida så fort kommersiella  krafter börjar intressera sig för filmer eller TV-avsnitt som sänts tidigare. För att inte konkurrera med de nyare produktionerna tar YouTube bort äldre videor. Vare sig de nu gör det frivilligt eller tvingas till det av producenterna för de nya avsnitten, eller filmerna. 

---------------------------------------------------------------

PS. 18/10 2024. Numera har det blivit ännu värre .  Det finns nästan inga avsnitt kvar alls. 

Lite sorgligt.

Opportunity Nox

/Från min huvudblogg 23/10 2015/

Den som vill kan gärna se denna Roxette-video.

Jag gillar Roxette. De har ofta en form av intensitet, som tar tag i mig.

Den här låten låg på en samlings-CD som kom 2003. I alla fall köpte jag den 2003.

Jag gillade den, och hela CD:n. Dessutom använde jag CD:n för att upprätthålla nån form av terrorbalans mot en kille i min studentkorridor som plågade mig med att spela SKA-musik dagar och kvällar. När jag inte stod ut spelade jag Roxette, Lambretta och Runaways på hög volym.

"Opportunity Nox" fascinerar mig, vet inte riktigt varför.

Bimbo

/Från min huvudblogg  25/10 2015/

Otrohet och svartsjuka är ju ett vanligt tema i populärmusiken. Men denna sång av Lambretta är nog nästan oöverträffad i sin intensitet.

I länken ovan kan man både höra och se Lambrettas officiella musikvideo till "Bimbo". Den är riktigt imponerande.

Lägg märke till skillnaden mellan sången och videon. I sången riktas aggressiviteten mest mot älskarinnan, men i videon riktas den mer mot den i sanning patetiska otrogne mannen. Som får möta sitt öde när videon närmar sig sitt slut.

En intensiv video till en intensiv sång. Som jag inte hört på länge innan jag nyligen hittade den på min favoritsida på nätet.

 

The Mass

/Från min huvudblogg 19 augusti 2015/

Jag är lite svag för suggestiva och mystiska musikvideos. I kommentarsfältet under förra inlägget tipsade mig signaturen Tidlösa om en sådan på YouTube med titeln "The Mass". Den är gjord av en New Age-inspirerad musikgrupp som heter ERA, och som jag aldrig hört talas om förut.

Jag blev riktigt fascinerad av den, och de som tror sig dela min svaghet för den typen av musikvideos kan ju klicka på länken ovan.

Den har för övrigt en handling som i viss mån påminner om Kalivideon jag lade upp i måndags, men här är framtoningen lite mer fredlig.

Race with the Devil

 /Från min huvudblogg 28 januari 2019/

Under 1970-talet började det i pop- och rockmusik bli mycket vanligt med "demoniska" texter, med exempelvis hänvisningar till "The Devil",  Satan eller Lucifer.

Det var något i stort sett nytt. Under större delen av sextiotalet fanns helt enkelt inte denna genre. Men under sextiotalets sista år började något hända.

Den 24 augusti 1968 gick "Fire" med Crazy World of Arthur Brown in på Tio i Topp. Senare detta år kom som bekant Rolling Stones med "Sympathy for the Devil", som låg på LP;n Beggars Banquet.

Det sågs nog som udda teman, när det begav sig, men det skulle komma mer.

Idag för 50 år sedan - den 28 januari 1969 -  gick  "Race with the Devil" med The Gun upp på fjortonde plats på den svenska försäljningslistan Kvällstoppen. Den kom dock inte att ligga där länge - endast tre veckor.

(Just Race with the Devil gavs förresten ut långt senare, 1981, som en  singel med tjejgruppen "The GirlSchool", en grupp som jag överhuvudtaget inte hört talas om förrän igår. Covers brukar ofta bli sämre än originalet, men det tycker jag inte är fallet här.) 

Under 1960-talet förblev dock låter med sådana teman mycket udda undantag. Men 1970 slog Black Sabbath igenom - och efter det öppnades dörren till "demoniska" teman på vid gavel, och det blev närmast till en flodvåg,

Alldeles oavsett vad man anser om dessa låtar, och de artister som framförde dem (några av dem var riktigt  bra!)   tycker jag själv att den intensiva fokuseringen på (och ibland närmast lovsången till... ) vår kulturs  främsta symbol för ondska,  var ett ganska så osunt stickspår i en annars ofta så glädjefull och dynamisk ungdomskultur.


 Avbildning av djävulen i målning från 1500-talet.