En försvunnen värld

Det finns en roman av Arthur Conan Doyle som har ett tema som snarare för tankarna till Jules Verne än till skaparen av Sherlock Holmes. På engelska heter den "The lost world" och den har fått en svensk översättning med titeln "En försvunnen värld".

Jag läste den som barn och blev mycket fascinerad av den. Den handlar om en professor vid namn Challenger, som på sina resor i världen fått information som tyder på att det på en platå i Sydamerika finns ett område som befolkas av dinosaurier.

Han lyckas få ihop en expedition som finner att det verkligen finns dinosaurier på platån. Dessutom finns det människor som är organiserade i någon form av stamsamhällen.

Jag kan inte ha varit mer än på sin höjd elva år när jag läste den. Den var spännande, men på sina ställen ganska så otäck.

För ett tag sedan upptäckte jag att det finns en filmatisering av den på YouTube.  Från 1992. 

Den kan ses här. 

Den är mer barnvänlig än boken. Det jag minns som otäckt i boken har tagits bort, och ersatts med något betydligt mer beskedligt.

Filmen var för mig mest intressant genom att jag kunde se hur de hade omtolkat boken. Förutom att det otäckaste tagits bort, hade även av någon outgrundlig anledning, handlingen förflyttats från Sydamerika till Afrika. 

Men vad var det otäcka, som jag minns? Och hur hade det förändrats?

Det fanns två stammar på platån, där den ena beskrivs som "ond", och den andra beskrivs som mer eller mindre god. I boken besegras den onda stammen genom att den "goda" stammen kastar ned de "onda" från platån, så att de krossas mot marken. Ett brutalt sätt att bekämpa "ondska", förvisso.

Men i filmen besegras de onda genom att deras ledare dödas, och att de som lytt den onde ledaren går över till de godas läger...

Sedan upptäckte jag att det på YouTube även finns en uppföljare till filmen, också från 1992. Den bygger alltså inte på någon bok. Den handlade om hur Challenger och de andra återvänder till platån för att rädda både dinosaurierna och stamkulturen från att förintas av ett företag som upptäckt att det finns olja på platån. Den kan ses här.

Den andra filmen var ju för mig lite mer spännande att se, eftersom jag inte hade läst någon förlaga till den.

Det finns ju definitivt någon form av kolonial undertext i framförallt den senare filmens handling. Den kultur som hotats av utrotning pga onda vita, kan endast räddas av en mycket liten grupp av goda vita...

Filmerna är småroliga att se. Men det är kanske mer givande att leta redan på boken på något bibliotek.

 

Mår fortfarande illa

Jag tycker att Sherlock Holmes är en fascinerande litterär gestalt   och Roger Moore - faktiskt! -  en fascinerande (i brist på bättre ord) skådespelare.

Men att kombinera dessa genom att  låta Roger Moore spela Sherlock Holmes är en absurditet som med god marginal passerar gränsen till det uppenbart smaklösa. Att Roger Moore inte passar till att spela Holmes borde väl vara alltför - ja, just det, uppenbart.

Den som tvivlar på detta  kan ju se Sherlock Holmes in New York (1976), där Moore presenterar den troligen minst övertygande Holmes-tolkningen i filmhistorien. 

Men, nej, gör inte det. Jag gjorde det, och jag mår fortfarande illa..

 

 

Bör nog inte spelas av Roger Moore

 

Det spräckliga bandet

I tio- och elvaårsåldern läste jag ut alla Sherlock Holmes-berättelser. Åtminstone tror jag att det var alla.

Jag blev mycket fascinerad, och tyckte att de var oerhört spännande.

Den som jag tyckte bäst om var nog *"Baskervilles hund", som förresten kan ses i en TV-filmad version med Jeremey Brett från 1988, här.

Författare till berättelserna om Sherlock Holmes var, förstås, Arthur Conan Doyle. Han var en mångsidig man, som förutom böckerna om Sherlock Holmes också bland annat  skrev "En försvunnen värld", om hur en excentrisk forskare finner ett område på jorden där dinosaurier, neandertalmänniskor och Homo Sapiens lever tillsammans. Fast inte friktionsfritt, vilket framgår i bokens olustiga  slut.

Jag blev för det mesta inte rädd av att läsa Doyles berättelser. Men det fanns två undantag. Ett av dem var Sherlock Holmes-berättelsen  "Det spräckliga bandet".. En riktigt bra filmversion av denna (ocså med Jermey Brett) kan ses här.'

Om man ska använda ord på ett kanske anakronistiskt sätt tillhör nog  *Det spräckliga bandet" de delar  av Doyles produktion som  faktiskt på något sätt ger...  ett feministiskt intryck...(NOT)

Denna novell - som har en vederbörligt  kuslig styvfader i en av huvudrollerna! - är faktiskt också  otäck även i filmversionen, och även när jag har hunnit bli sådär 53-54 år äldre...

I romanerna och novellerna  framstår Doyles världsåskådning som helt materialistisk.Det finns ingen antydan till övernaturliga inslag, inte ens när de kanske skulle passa in.   Men mot slutet av sitt liv blev han både spiritist och en varm anhängare till tron att faries existerade. Bakgrunden till detta var uppenbarligen åtminstone delvis personliga sorger.

Jag har skrivit mer om Doyle och fairies här.
-----------------------------------------------------
NOT.  Vid närmare eftertanke gäller det nog också på sitt sätt även "Baskervilles hund".


 Arthur Conan Doyle 

Arthur Conan Doyle, Sherlock Holmes och Mormonkyrkan

Förlaget Bakhåll är flitiga. Ser nu att de också gett ut  en svensk utgåva av Arthur Conan Doyles första Sherlock Holmes-berättelse - En studie i rött (A study in scarlet - 1887).

Det var också (tror jag) den första Sherlock Holmes- berättelse jag läste - troligen sommaren 1966, då jag var 11.

Den gjorde ett stort intryck på mig - av flera anledningar.

Den första anledningen var förstås att jag, som andra, blev förbluffad över den store detektivens lysande slutledningsförmåga, Visserligen har jag senare sett en typ av närmast filosofisk granskning av denna - som kom fram till att Sherlock Holmes metod var rent nonsens... Men det hade jag ju inte sett 1966...

Även dr Watson blev ju helt imponerad. Berättelsen om hur de först träffade varandra är för övrigt riktigt charmig,

Dessutom - berättelsen om bakgrunden till det brott som Holmes löste var ju väldigt gripande. Den berörde något väldigt djupt hos mig - djupare än vad jag riktigt insåg.

Men sedan var det en annan sak. Jag hade ju sett när Mormonkyrkan i Gubbängen uppfördes. Och nu får man från Conan Doyles penna en fullkomligt fruktansvärd beskrivning av just Mormonkyrkan. Kunde verkligen de trevliga människor som jag hade sett gå in och ut ur denna kyrka varit med i en sådan fruktansvärd  sekt?

Nej, de var de förstås inte, och det vad man än tror om Conan Doyles beskrivning. Mormonkyrkan 1961-62 var förstås något helt annat än hur den såg ut i mitten av 1800-talet, då de gruvliga händelserna i Utah ska ha ägt rum - enligt romanen.

Men frågan är förstås också om den gav en rimlig bild av den tidens Mormonkyrka. .

Därom råder, kan man kanske säga, delade meningar. Om man; läser texter från en del av mormonernas kristna rivaler, eller från någon anti-kultrörelse, kan man ibland ; få en i stort sett lika negativ bild av den tidiga Mormonkyrkan som hos Conan Doyle. Om man istället läser boken "The Mormon  Experience" (1992)  av de sofistikerade (mormonska...) akademikerna Leonard J Arrington och Davis Bitton  fär man ju en helt  annan bild.

Sanningen ligger förmodligen (banalt uttryckt) nånstans mittemellan....

Det fanns med säkerhet en hel del övergrepp i den tidiga Mormonkyrkan - speciellt under dess polygama period. Nu har jag inte hört talas om tvångsgifte i den, men det är väl inte orimligt att tänka sig att det i en så pass patriarkal organisation kan ha funnits en stark press på unga kvinnor att gifta sig med ledare i kyrkan,

Den skräckfyllda beskrivningen av ett repressivt, och rent mordiskt, tryck mot alla som opponerade sig är förmodligen överdriven - men å andra sidan finns säkert någon kärna av sanning i den också.

Vad som jag däremot är ganska säker på är att totalbilden av en organisation där alla hela tiden darrade av skräck för att drabbas av ledningens vrede inte stämmer. Om skräcken hade dominerat så totalt skulle den aldrig ha kunnat bli så stor, och dessutom ha överlevt.

Men oavsett detta, är "En studie i rött" värd att läsa. Sherlock Holmes var en fascinerade romangestalt - och det är förstås lite intressant att hans första fall handlar om hur en man sent omsider hämnas på de medlemmar i  Latter Day Saints som en gång hade dödat hans älskade och hennes adoptivfar.


Arthur Conan Doyle,  1914.