/Från min huvudblogg 13 september 2013/
När jag skrev att det var en låt som jag speciellt fascinerads av när jag först lyssnade på Fugs It crawled inte my hand, honest tänkte jag på Johnny Pissoff meets the Red Angel.
Jag minns mycket väl första gången jag ordentligt lyssnade på den. Jag
var alltså nyss fyllda 15 och det var på kvällen den 28 februari 1970.
Jag satt på mitt rum på Fyrverkarbacken 30. Tidigare på eftermiddagen
hade jag bara strölyssnat på texten,
men sen tänkte jag att den verkade så intressant att jag borde lyssna
närmare på den. Jag var uppmärksam, försökte höra alla orden. När jag
hört färdigt var jag ganska så tagen.
Det är definitivt en låt där texten är viktigare än musiken. Och
handlingen i den text som gjorde ett så stort intryck på mig då är
ungefär denna.
Huvudpersonen "Johnny Pissoff" är en machoartad, våldsbenägen,
reaktionär amerikansk man. Han är fixerad av våld, han har en särdeles
egotrippad karikatyr av uppblåst självförtroende. Han är rasist,
anti-kommunist - och uppenbarligen TV-beroende. Dessutom gillar han att
plåga djur.
Han hatar "niggers", kommunister, homosexuella och värnpliktsvägrare.
Han vill visa hela universum att hans namn är, ja just det, Johnny
Pissoff.
Men till och från störs han av något. Det är mardrömmar om en kvinnlig "röd ängel" som hemsöker honom.
Så ändras melodin. Från att vara aggressiv och stökig kommer en stillsam och vemodig melodislinga:
"When The Red Angel comes and the TV is cold,
Will you pray in the dawn for the rest of your soul?"
Den röda ängeln är inte bara en mardröm, hon kan komma på riktigt.
Lägg märke till "the TV is cold". TV:n står för det mesta på, men det är när den är avstängd - som allvaret kan börja.
Den röda ängeln har kommit på allvar - och frågan ställs om Johnny verkligen tror att han kan komma till himlen - "with a violent heart".
I Bibeln är änglar alltid män. I Johnny Pissoff är ängeln alltså
kvinnlig, vilket är implicit i texten och klart framgår av dess röst när
man för en sekund får höra den tala (eller viska) själv: "Are you ready Johnny, I´m the red angel".
På sätt och vis inverterade sången ett vanligt mönster i det sena
sextiotalets USA. Människor på vänsterkanten brukade inte spekulera om,
eller hota med, straff efter döden. Men våldsbenägna reaktionära män som
1968 hade värderingar som liknade Johnny Pissoffs kunde vara hur
amoraliska som helst - de talade ändå ofta om att exempelvis
kommunister, bögar eller värnpliktsvägrare var gudlösa och en dag
kommer att hamna i helvetet.
Men en dag, säger alltså sången, kommer de kanske själva att möta den kvinnliga röda ängeln från sina egna värsta mardrömmar.
Då, denna mörka vinterkväll i februari 1970, lyssnade jag på detta med
en blandning av rysningar och en djup inre tillfredsställelse.
/Från min huvudblogg 12 september 2013/
Mer Fugs. Crystal Liaison är faktiskt en anti-sektlåt.
Den parodierar kultledare och gurus, och Fugs själva har sagt att udden
bland annat riktade sig mot Maharishi Mahesh Yogi.
Liksom låten om Ramses II kommer den från en LP från 1968, It crawled inte my hand, honest.
Jag köpte den lördagen den 28 februari 1970. Jag hade fyllt 15 två
månader tidigare. Snön hade börjat smälta lite när jag gick hem med den.
Jag tror jag hade den i en genomskinlig plastpåse. I vilket fall som
helst måste det ha synts att jag hade köpt den, för på vägen hem stötte
jag på några äldre killar, som sa att det var en väldigt bra skiva. Jag
tänkte att de måste ha en lika udda smak som mig, då de så väl kände
till Fugs skivor.
Men det var egentligen vare sig denna låt eller låten om Ramses, som
mest kom att fascinera mig när jag kom hem och började lyssna på skivan.
Det var en helt annan låt. Men det återkommer jag kanske till någon
annan gång.
/Från min huvudblogg 10 september 2013/
Den amerikanska gruppen The Fugs gjorde en hel del udda och
intressanta låtar i slutet av sextiotalet. En del var mycket bra, nästan
fantastiska, några snudd på förfärliga. De kombinerade en ofta
träffande kritik mot samhället i USA med en del saker som ter sig mindre
sympatiska. som till exempel en ganska så ohöljd drogpropaganda.
Den här låten är inte förfärlig alls, men tillhör inte heller de bästa.
Däremot är den fascinerande. På You Tube kan man höra den i två olika
versioner - en med vackra fornegyptiska bilder, en utan sådana men med bättre ljudkvalitet...
Medan en rad popmusiker från och med 1966-67 lade in krypiska texter i sin musik, som med lite fantasi kunde ses som drogpropaganda var "The Fugs" helt öppna.
Det allra mest tydliga exemplet på detta är sången "Marijuana" från deras LP "It crawled into my hand, honest" från 1968.
Sången låter som en hymn, som kanske ger intrycket av medeltida kyrkosång.
Å andra sidan finns det ju också en lätt beslöjad referens till samma drog i LP:ns titel. "It crawled into my hand, honest" låter ju som ett dåligt försök att förklara bort att man har marijuana i handen när polisen tar en.
Att legalisera marijuana var ett vanligt krav i sent 60-tal. Och det verkar på nytt få en sorts aktualitet. I alla fall sägs det att Demokraterna om de vinner valet planerar att legalisera drogen. Om det stämmer vet jag inte riktigt.
Själv var jag för
legalisering i tidig tonår. Efter att jag hade rökt hasch fyra månader
oktober-februari 1970-71 och sedan fick ett psykotiskt genombrott i
juni 1971 blev jag panisk för allt som innehöll tetrahydrocannabinol
(THC) . Och blev en oerhört hård anhängare av förbud mot hasch och marijuana
Men jag undrar om jag innerst inne trodde på det. För
våren 1974 rökte jag under en period hasch igen, utan att jag fick några som helst
tecken på psykos. 'Eller ens illamående.
Trots detta bibehölls min THC-fobi även efter detta under många år.
Det
är först de senaste ca 25 åren som jag har börjat att ställa kritiska
frågor om denna. Jag tror numera definitivt inte att cannabis
orsakade det psykotiska genombrottet 1971. Inte ens indirekt...
Därför
är jag nu närmast agnostisk inför frågan om legalisering. Nästa steg
skulle ju vara att bli för en legalisering, men jag har nog ett inre
motstånd mot att gå så långt...
Nåväl - Fugs marijuana-hymn kan ni höra här.
En bit hasch såg väl ut så här.
