Lilium upphör inte att fascinera. Nu har hon på sistone producerat YouTube-videor som mer liknar gotiskt rollspel än välvilliga hypnosövningar. Till och med Moth Queen, som fick mig att somna i september, har dragits in i en halsbrytande förändring. Så stor att en kommentator under den senaste "Moth Queen"- videon föreslog att hon skulle byta namn till - Goth Queen!
Men förvandlingen började inte med henne utan med ett inlägg benämnt "The Deal with the Dragon Queen". Där framträder Lilium som "drakkvinnan" som ska leda en drakarmé som ska förinta världen och alla dess invånare. Den enda chansen att rädda sig själv är om man redan från början bestämmer sig för att hjälpa henne (och alltså förråda mänskligheten...).
I en senare video "Secrets and Wine with the Moth Queen" får vi reda på att den så empatiska maldrottningen (vars suggestivt rogivande röst fick mig att somna i september 2017...) nu också dragits in i detta mörka gotiska tema...
Fascinerande, men om det var den videon jag hade stött på i september hade jag nog knappast somnat. ;-).
Å andra sida fanns det redan från början.en kuslig dimension i den roll "Moth Queen" spelade. Empatin var hela tiden villkorad - och det blev efter ett tag mer och mer uppenbart...
Men som sagt, Lilium har något visst. Det var roligt att jag upptäckte henne, vilket alltså (nästan) skedde av en ren tillfällighet. Det finns så mycket på nätet (och på You Tube) at vad man hittar ofta avgörs av de sökord man råkar skriva ner...
Wednesday, January 31, 2018
Wednesday, January 24, 2018
Ny sömnterapeutisk video från Lilium
Jag kan alltså inte slita mig från Liliums ofta suggestiva videos. Kalla det vad ni vill, men det är ett faktum.
Nu har hon nyligen gjort en ny sömnterapeutisk video riktad till människor med sömnproblem. Just nu verkar det inte funka på mig, men nån gång kanske det gör det.
Här är det inte fråga om "hypnos", men någon form av ganska så charmig suggestion. Hon kallar sig Mrs Sandman och gör vad hon kan för att försöka göra en sömnig på ett rofyllt sätt.
Videon kan ses här.
Ibland fastnar man för saker som kan vara lite svårt att förklara varför man gör det. Detta är ett ovanligt uppenbart exempel
TiLlÄGG
Jag skrev att det inte verkade funka på mig den här gången, en så fort jag la mig ner efter att ha skrivit detta somnade jag omedelbart (med kläderna på) och sov fem timmar. Der är lite skakande, men jag känner mig glad.
Nu har hon nyligen gjort en ny sömnterapeutisk video riktad till människor med sömnproblem. Just nu verkar det inte funka på mig, men nån gång kanske det gör det.
Här är det inte fråga om "hypnos", men någon form av ganska så charmig suggestion. Hon kallar sig Mrs Sandman och gör vad hon kan för att försöka göra en sömnig på ett rofyllt sätt.
Videon kan ses här.
Ibland fastnar man för saker som kan vara lite svårt att förklara varför man gör det. Detta är ett ovanligt uppenbart exempel
TiLlÄGG
Jag skrev att det inte verkade funka på mig den här gången, en så fort jag la mig ner efter att ha skrivit detta somnade jag omedelbart (med kläderna på) och sov fem timmar. Der är lite skakande, men jag känner mig glad.
Monday, January 22, 2018
"TheOneLilium ASMR" - och karismatisk "hypnos"
Någon gång i september råkade jag se denna video av "Lilium". (Hennes ner exakta artistsnam är annars "TheOneLilium ASMR").
närmast av misstag, på YouTube när jag hade legat sömnlös länge. Den fick mig genast att glida in i ett mycket sällsamt tillstånd som också var rofyllt. Jag somnade innan den var slut, och vaknade många timmar senare, med ett oemotståndligt behov av att se den igen.
Jag skrev om det redan i september här på bloggen men lade då ut en annan mer neutral hypnosvideo av Lilium, för jag skämdes lite över att just den jag såg skulle ha en sådan effekt på mig. Så att jag sov lyckligt i många timmar efter att ha legat sömlös i nära ett dygn.
Men nu tycker jag inte längre att det är lika pinsamt, jo lite pinsamt är det nog, men även pinsamheter kan ju vara intressanta.
Den här YouTube-videon har nära 3 miljoner besökare och över 10.000 gilla-markeringar. Intill den finns uppgifter om hur man ska bära sig åt om man vill stödja Lilium ekonomiskt. Troligen är det inte så få som blir så överväldiga efter att ha ryckts med i den rofyllda (och ganska så sensuella) stämningen som gjort just detta.
Det här är en serie av videor från Lilium där åskådaren konsekvent kallas för "min lilla mal". Huvudbudskapet i dem är att den största ro man kan få är att helt tömma sin personlighet på alla egna tankar och låta Lilium ta över helt och hållet. Om man gör det får man en sinnesro som gör att man kan vara harmonisk både dag och natt.
Det här är som sagt bara en av Liliums "mal"-videor, jag tror det finns fyra. Och hon har bildat skola.
Det finns numera hur mångaYouTube-videor som helst på ett liknande tema och för några dagar började jag kollat upp dem lite mer. Samma anledning: jag kunde inte somna. så jag tittade runt.
Det stående temat i de jag sett är detta. Det är en kvinna som är "hypnotisören" och även om man mycket väl i en del av andras uppföljare kan uppfatta klara erotiska undertoner riktar de sig till båda könen, och ingen del i budskapet är sexuellt i någon vanlig definition av ordet. (I det sista fallet finns det dock numera en del undantag!).
Budskapet är ganska klart. Kvinnans ord är det som kan ge dig ro, om du lyssnar på dem och intar attityden att hon alltid har rätt och att du ska ta bort alla dina egna tankar och bara lyda henne...
Det är på sätt och vis en form av "hypnos" riktad till psykologiska masochister av bägge könen.
Det finns nog många anledningar till att man gör sådana videos, men en av dem är säkert i nära 99 procent av fallen ekonomisk. Om man letar lite kan man nästan alltid hitta någon länk till någon sida där man kan understöda "hypnotisören" ekonomiskt.
Nej, jag har inte skickat ett öre till Lilium, men det KAN ju bero på att jag inte har en aning som hur man betalar på nätet. Om jag morgonen efter att jag vaknat efter den rofyllda sömnen hade vetat hur man gjort det är det kanske inte HELT uteslutet att jag i någon form av tacksamhet hade satt in något. ;-)
Det finns alltså numera en explosion av denna typ av ”hypnos”- videor på YouTube, men idag har det uppstått nya varianter som åtminstone ibland gränsar till någon form av kvasipornografi. Det finns kommentarer under några av Liliums videor som anklagar henne för att göra detsamma, men det tycker jag är att mycket grovt missbruka ordet. Om allt som kan ha sensuella inslag skulle kallas pornografi skulle det mesta räknas dit.
(Uppenbarligen har hon retar upp en hel del på ett dramatiskt sätt, det finns även kristna fundamentalister som angriper henne för att egentligen vara en demon!).
Nu är det här bara en liten del av Liliums produktion, Hon arbetar med en konstform som kallas ASMR (Autonomous sensory meridian response) och som man gärna kan söka efter på nätet,
Det mesta hon gör är dock vare sig hypnotiskt eller förföriskt, utan av en helt annan karaktär. Man kan på andra ställen se hur hon skalar lök eller skär gurkor. Mikrofonen är inställd så att man ska uppfatta varje ljudnyans i hanteringen. Somliga kan tycka det är suggestivt, för mig var det outsägligt tråkigt.
Jag skickade alltså inga pengar till henne trots att jag i ett halvhypnotiskt tillstånd lyckligt somnade till orden från henne, som dessutom sa att jag skulle låta henne styra mig totalt.
Men en sak HAR jag gjort. I den sista av hennes "mal"-videor säger hon så här: eftersom du har fått en sådan ro av mig finns det en sak du kan göra för mig. Du är en mal och jag är din maldrottning ("Moth Queen") och jag vill att du ska sprida kunskap om mig så att alla de andra malarna ska kunna hitta hem till sin maldrottning. Så att jag kan samla dem omkring mig,,,,
Så ... hmm.. att jag i september skrev både ett blogginlägg och ett Facebookinlägg om saken.. jag minns inte om det var efter eller före jag såg den sista malvideon. Om det var efter kan det ju inte HELT uteslutas att jag helt enkelt utförde den posthypnotiska suggestionen....
Och om det jag skrev då var lite vagt, så har jag väl ändå med detta inlägg följt den till punkt och pricka. ;-)
Det kan finnas de som retas över de "erotiska" undertonerna i den här typen av videor, men de bör tänka på en sak. Om det verkligen är så att många män ser på dessa av någon form av erotiska skäl, är det ("hypnotiska”) budskap de i så fall får ta del av att den största glädje en man någonsin kan få är att obetingat lyda en kvinna och låta hennes tankar styra honom totalt.
Nej, jag tycker inte alls att detta är ett idealtillstånd, men det är i alla fall ett mycket annorlunda och i dagens kontext mer sympatiskt ideal än det patriarkala som annars sprids dag och natt.
Det är med andra ord inte riktigt en del av den rådande könsmaktsordningen....
Jag skrev om det redan i september här på bloggen men lade då ut en annan mer neutral hypnosvideo av Lilium, för jag skämdes lite över att just den jag såg skulle ha en sådan effekt på mig. Så att jag sov lyckligt i många timmar efter att ha legat sömlös i nära ett dygn.
Men nu tycker jag inte längre att det är lika pinsamt, jo lite pinsamt är det nog, men även pinsamheter kan ju vara intressanta.
Den här YouTube-videon har nära 3 miljoner besökare och över 10.000 gilla-markeringar. Intill den finns uppgifter om hur man ska bära sig åt om man vill stödja Lilium ekonomiskt. Troligen är det inte så få som blir så överväldiga efter att ha ryckts med i den rofyllda (och ganska så sensuella) stämningen som gjort just detta.
Det här är en serie av videor från Lilium där åskådaren konsekvent kallas för "min lilla mal". Huvudbudskapet i dem är att den största ro man kan få är att helt tömma sin personlighet på alla egna tankar och låta Lilium ta över helt och hållet. Om man gör det får man en sinnesro som gör att man kan vara harmonisk både dag och natt.
Det här är som sagt bara en av Liliums "mal"-videor, jag tror det finns fyra. Och hon har bildat skola.
Det finns numera hur mångaYouTube-videor som helst på ett liknande tema och för några dagar började jag kollat upp dem lite mer. Samma anledning: jag kunde inte somna. så jag tittade runt.
Det stående temat i de jag sett är detta. Det är en kvinna som är "hypnotisören" och även om man mycket väl i en del av andras uppföljare kan uppfatta klara erotiska undertoner riktar de sig till båda könen, och ingen del i budskapet är sexuellt i någon vanlig definition av ordet. (I det sista fallet finns det dock numera en del undantag!).
Budskapet är ganska klart. Kvinnans ord är det som kan ge dig ro, om du lyssnar på dem och intar attityden att hon alltid har rätt och att du ska ta bort alla dina egna tankar och bara lyda henne...
Det är på sätt och vis en form av "hypnos" riktad till psykologiska masochister av bägge könen.
Det finns nog många anledningar till att man gör sådana videos, men en av dem är säkert i nära 99 procent av fallen ekonomisk. Om man letar lite kan man nästan alltid hitta någon länk till någon sida där man kan understöda "hypnotisören" ekonomiskt.
Nej, jag har inte skickat ett öre till Lilium, men det KAN ju bero på att jag inte har en aning som hur man betalar på nätet. Om jag morgonen efter att jag vaknat efter den rofyllda sömnen hade vetat hur man gjort det är det kanske inte HELT uteslutet att jag i någon form av tacksamhet hade satt in något. ;-)
Det finns alltså numera en explosion av denna typ av ”hypnos”- videor på YouTube, men idag har det uppstått nya varianter som åtminstone ibland gränsar till någon form av kvasipornografi. Det finns kommentarer under några av Liliums videor som anklagar henne för att göra detsamma, men det tycker jag är att mycket grovt missbruka ordet. Om allt som kan ha sensuella inslag skulle kallas pornografi skulle det mesta räknas dit.
(Uppenbarligen har hon retar upp en hel del på ett dramatiskt sätt, det finns även kristna fundamentalister som angriper henne för att egentligen vara en demon!).
Nu är det här bara en liten del av Liliums produktion, Hon arbetar med en konstform som kallas ASMR (Autonomous sensory meridian response) och som man gärna kan söka efter på nätet,
Det mesta hon gör är dock vare sig hypnotiskt eller förföriskt, utan av en helt annan karaktär. Man kan på andra ställen se hur hon skalar lök eller skär gurkor. Mikrofonen är inställd så att man ska uppfatta varje ljudnyans i hanteringen. Somliga kan tycka det är suggestivt, för mig var det outsägligt tråkigt.
Jag skickade alltså inga pengar till henne trots att jag i ett halvhypnotiskt tillstånd lyckligt somnade till orden från henne, som dessutom sa att jag skulle låta henne styra mig totalt.
Men en sak HAR jag gjort. I den sista av hennes "mal"-videor säger hon så här: eftersom du har fått en sådan ro av mig finns det en sak du kan göra för mig. Du är en mal och jag är din maldrottning ("Moth Queen") och jag vill att du ska sprida kunskap om mig så att alla de andra malarna ska kunna hitta hem till sin maldrottning. Så att jag kan samla dem omkring mig,,,,
Så ... hmm.. att jag i september skrev både ett blogginlägg och ett Facebookinlägg om saken.. jag minns inte om det var efter eller före jag såg den sista malvideon. Om det var efter kan det ju inte HELT uteslutas att jag helt enkelt utförde den posthypnotiska suggestionen....
Och om det jag skrev då var lite vagt, så har jag väl ändå med detta inlägg följt den till punkt och pricka. ;-)
Det kan finnas de som retas över de "erotiska" undertonerna i den här typen av videor, men de bör tänka på en sak. Om det verkligen är så att många män ser på dessa av någon form av erotiska skäl, är det ("hypnotiska”) budskap de i så fall får ta del av att den största glädje en man någonsin kan få är att obetingat lyda en kvinna och låta hennes tankar styra honom totalt.
Nej, jag tycker inte alls att detta är ett idealtillstånd, men det är i alla fall ett mycket annorlunda och i dagens kontext mer sympatiskt ideal än det patriarkala som annars sprids dag och natt.
Det är med andra ord inte riktigt en del av den rådande könsmaktsordningen....
Monday, January 15, 2018
En fin dikt som torde reta somliga
Nu klagar ju alla hysteriska anti-feminister om hur förtalade män är. Varje sådant utbrott lockar fram min tja, vad ska man säga, min lust att reta vissa personer ännu mer...
Denna över hundra år gamla dikt av Edith Södergran är imponerande. Och om alla män vore som de trista manspersoner som numera gnäller över hur hemskt det är med MeToo, och hur hemska feminister är som "hetsar" mot män, skulle jag faktiskt hålla med om diktens allra mest provokativa rader till 110 procent.
Men nu är det ju inte riktigt så illa, så jag nöjer mig med att säga att Edith Södergran är en stor poet och att detta är en av hennes mest fascinerande dikter.
Och att hon i motsats till Alexander Bard har berikat vårt kulturliv.
Violetta skymningar
Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.
Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.
Edith Södergran 1916
Denna över hundra år gamla dikt av Edith Södergran är imponerande. Och om alla män vore som de trista manspersoner som numera gnäller över hur hemskt det är med MeToo, och hur hemska feminister är som "hetsar" mot män, skulle jag faktiskt hålla med om diktens allra mest provokativa rader till 110 procent.
Men nu är det ju inte riktigt så illa, så jag nöjer mig med att säga att Edith Södergran är en stor poet och att detta är en av hennes mest fascinerande dikter.
Och att hon i motsats till Alexander Bard har berikat vårt kulturliv.
Violetta skymningar
Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.
Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.
Edith Södergran 1916
Saturday, January 13, 2018
Dear Eloise
Denna Hollieslåt gick till första plats på Tio i Topp idag för femtio år sedan (13 januari 1968).
Lägg märke till textens (låtsade?) ambivalens- å ena sidan är huvudpersonen ledsen för Eloises skull - å andra sidan gläds han verkligen för de möjligheter det öppnar...
Och ja, Hollies var en av mina favoritgrupper under tidig tonår.
Lägg märke till textens (låtsade?) ambivalens- å ena sidan är huvudpersonen ledsen för Eloises skull - å andra sidan gläds han verkligen för de möjligheter det öppnar...
Och ja, Hollies var en av mina favoritgrupper under tidig tonår.
Vad skulle antifeministerna ha sagt idag?
Etta på Kvällstoppen den 13 januari 1970. En man i byrån med Lill Lindfors,
Riktigt fascinerande låt. Men jag vågar inte ens tänka på vad som skulle ha hänt om det då hade funnits lika rabiata antifeministiska twittrare och bloggare som det finns idag.
Det skulle nog ha blivit ett dj-a liv..För att nu uttrycka det lite försiktigt,
TILLÄGG
Och för den som till äventyrs tror att Lill Lindfors "En man i byrån" handlar om en massageapparat eller dildo. Det gör den inte alls, enligt en intervju hon gjorde när det begav sig. Den handlade enligt henne om en riktig man, som man vid behov kunde plocka fram och tillbaka ur en byrålåda.... ;-)
PS. Men för att nu inte ge fantasilösa Bard-typer vatten på sin kvarn. bör det naturligtvis tillägas att det förstås var en fantasi. Det var naturligtvis inte avsett som ett konkret förslag på hur man skulle organisera förhållandet mellan könen. Onödigt att påpeka, kan man tycka, men eftersom världen idag vimlar av paranoida anti-feminister mäate man ju vara extra försiktig i dessa dagar....
Riktigt fascinerande låt. Men jag vågar inte ens tänka på vad som skulle ha hänt om det då hade funnits lika rabiata antifeministiska twittrare och bloggare som det finns idag.
Det skulle nog ha blivit ett dj-a liv..För att nu uttrycka det lite försiktigt,
TILLÄGG
Och för den som till äventyrs tror att Lill Lindfors "En man i byrån" handlar om en massageapparat eller dildo. Det gör den inte alls, enligt en intervju hon gjorde när det begav sig. Den handlade enligt henne om en riktig man, som man vid behov kunde plocka fram och tillbaka ur en byrålåda.... ;-)
PS. Men för att nu inte ge fantasilösa Bard-typer vatten på sin kvarn. bör det naturligtvis tillägas att det förstås var en fantasi. Det var naturligtvis inte avsett som ett konkret förslag på hur man skulle organisera förhållandet mellan könen. Onödigt att påpeka, kan man tycka, men eftersom världen idag vimlar av paranoida anti-feminister mäate man ju vara extra försiktig i dessa dagar....
Saturday, January 6, 2018
Dolores
Vad ska man tro om denna dikt?
Jag stötte på delar av den redan fredagen den 17 januari 1969, då jag nyss fyllt 14. (Jag förde dagbok då, så jag är ovanligt säker på datumet). Den presenterades i en bok om "sexuella avvikelser" som en dikt om manlig masochism, men det var endast kanske fem strofer som var upptryckta i den.
1976 såg jag ytterligas några strofer från den i en annan bok, men där presenterds den snarare som visserligen ambivalent, men ändå som i grunden någon form av uttryck för kvinnoskräck.
När jag såg den först 1 fjortonårsåldern gick den in i mig på ett närmast hypnotiskt sätt, och jag såg den inte alls som ett uttryck för kvinnoskräck (eller än mindre kvinnohat!). Vad den verkligen VAR ett uttryck för var jag dock inte helt klar over....
1989 kunde jag för första gången läsa hela, i en Swinburne-antologi som jag lånade på Stockholms Universitetsbibliotek.
Alla tre gångerna gjorde den ett närmast hypnotiskt (och gåtfullt) intryck på mig.
En tredje tolkning finns förresten i Per Faxnelds avhandling "Satanic Feminism", där han åtminstone delvis ser den som en medvetet "sataniskt" blasfemisk dikt, med udden riktad mot Mariakulten.
Den heter alltså Dolores men underrubriken översatt till engelska blir "Our Lady of Pain". Eftersom Maria brukade kallas "Our Lady of Mercy" är idén om blasfemi nog inte helt ogrundad.
Den skrevs av Algernon Charles Swinburne och ingick i en diktsamling han gav ut 1866.
Det finns en mer personlig teori om dess tillkomst. Swinburne ska ha varit förälskad i en välbärgad kvinna, och till sist vågade han fria till henne. Hon tänkte sig att gifta sig med en mer väletablerad och rik man, och bara tanken på att hon skulle slå sina påsar ihop med en relativt fattig, strulig och aningen neurotisk poet föreföll henne så absurd att hon besvarade frieriet med ett gapskratt.
Sedan skulle han ha svarat med satt skriva denna märkligt genomarbetade dikt...
Suggestiv tycker jag nog den är. Rytmisk, gåtfull, och på något sätt "hednisk".
Om Swinburne nu verkligen var masochist, personligt besviken, bitter på kvinnor, eller rentav ville återupprätta hedendomen - eller kanske en kombination av dessa saker, lär man nog aldrig få veta.
Men som jag redan sagt, fascinerar mig gör den.
Algernon Charles Swinburne
Jag stötte på delar av den redan fredagen den 17 januari 1969, då jag nyss fyllt 14. (Jag förde dagbok då, så jag är ovanligt säker på datumet). Den presenterades i en bok om "sexuella avvikelser" som en dikt om manlig masochism, men det var endast kanske fem strofer som var upptryckta i den.
1976 såg jag ytterligas några strofer från den i en annan bok, men där presenterds den snarare som visserligen ambivalent, men ändå som i grunden någon form av uttryck för kvinnoskräck.
När jag såg den först 1 fjortonårsåldern gick den in i mig på ett närmast hypnotiskt sätt, och jag såg den inte alls som ett uttryck för kvinnoskräck (eller än mindre kvinnohat!). Vad den verkligen VAR ett uttryck för var jag dock inte helt klar over....
1989 kunde jag för första gången läsa hela, i en Swinburne-antologi som jag lånade på Stockholms Universitetsbibliotek.
Alla tre gångerna gjorde den ett närmast hypnotiskt (och gåtfullt) intryck på mig.
En tredje tolkning finns förresten i Per Faxnelds avhandling "Satanic Feminism", där han åtminstone delvis ser den som en medvetet "sataniskt" blasfemisk dikt, med udden riktad mot Mariakulten.
Den heter alltså Dolores men underrubriken översatt till engelska blir "Our Lady of Pain". Eftersom Maria brukade kallas "Our Lady of Mercy" är idén om blasfemi nog inte helt ogrundad.
Den skrevs av Algernon Charles Swinburne och ingick i en diktsamling han gav ut 1866.
Det finns en mer personlig teori om dess tillkomst. Swinburne ska ha varit förälskad i en välbärgad kvinna, och till sist vågade han fria till henne. Hon tänkte sig att gifta sig med en mer väletablerad och rik man, och bara tanken på att hon skulle slå sina påsar ihop med en relativt fattig, strulig och aningen neurotisk poet föreföll henne så absurd att hon besvarade frieriet med ett gapskratt.
Sedan skulle han ha svarat med satt skriva denna märkligt genomarbetade dikt...
Suggestiv tycker jag nog den är. Rytmisk, gåtfull, och på något sätt "hednisk".
Om Swinburne nu verkligen var masochist, personligt besviken, bitter på kvinnor, eller rentav ville återupprätta hedendomen - eller kanske en kombination av dessa saker, lär man nog aldrig få veta.
Men som jag redan sagt, fascinerar mig gör den.
Algernon Charles Swinburne
Saturday, December 30, 2017
Summer of Love
Om någon säger ”1917” tänker jag med all säkerhet på ryska revolutionen. Om någon säger ”1967” tänker jag i alla fall med stor sannolikhet på hippies, flower power och "Summer of Love.”
Sommaren för femtio år sedan, alltså. Händelser som jag inte ens var i närheten av i praktiken, men som jag en dag blev medveten om i början av augusti detta år. Och som sedan förblev en inre verklighet för mig under en lång tid.
Det första som jag fick höra om hippies var att de sades vara för LSD och marijuana. Men ganska snart framkom det att det också handlade om mycket annat.
Lika mycket som LSD förskräckte mig, lika mycket tilltalade detta "andra" mig...
I vanlig popmusik sjöngs om kärlek. Men det var nästan alltid kärlek mellan par, romantisk- sexuell egoistisk tvåsamhet. Som var målet för sångens trånad...
Den kärlek som talades om i flower power överskred vida detta tema. Det innebar inte alls att de var puritaner, ”platoniker” eller antisexuella. Det var de absolut inte. Men de använde ordet "love" på ett mer utvidgat sätt än i sånger som ”She loves you” eller ”PS. I Love you”. . "Love" var för hippies liktydigt också med ickesexuella kramar. Eller med att ge okända människor blommor. ”Love” var inte endast något för den "tillkommande", utan något universellt. . Något djupt, mycket djupt i mig - reagerade på detta.
Hippies hade långt hår, både kvinnor och män. Det var ju inte så unikt på sextiotalet, men vad som var var unikt var att kläderna efter ett tag oftast blev väldigt lika hos både män och kvinnor, Färgglatt, fantasifullt, ofta psykedeliskt.
Jag blev både mer och mer fascinerad, och mer och mer förtjust.
"The Summer of Love" skapade musik, av olika typ. Rena frälsningssånger som "San Francisco" och "All You Need is Love". Men också rent ”psykedelisk” sådan med syftet att sätta människor i en upplevelse som påminde om (åtminstone de mer positiva) aspekterna av en viss typ av drogupplevelse.
Ett tidigt exempel på en flower-power-sånggrupp var Jefferson Airplane, med sin karismatiska sångare - Grace Slick. Deras kanske största hit blev nog ”Somebody to Love”. Syftade ordet "love" i denna sång endast på den vanliga par-inriktade kärleken - var det helt enkelt en uppmaning till någon att hen borde skaffa en flick-eller pojkvän? Delvis, kanske, men på något sätt ger ordet "love" i denna sång nog också associationer till en annan dimension, som går utöver den vanliga popretoriken om parkärlek.
Men en annan av deras hits. White Rabbit, har ju en betydelse som knappast kan missförstås... Både den och Somebody to Love kan höras här.
"Kärlek", självinsikt (rentav "gnosis”!) och droger fusionerades i en kultur som attraherade och skrämde på en och samma gång.
Det gällde i alla fall mig, Jag fann mig själv inne i en djup önskan att vilja rymma till San Francisco. Innerst inne insåg jag väl att även om det hade varit tekniskt möjligt skulle det knappast slutat så väldigt bra...
Men det var en mycket vacker dröm. Det var en dröm om både kärlek och närhet bortom det traditionellt manliga och kvinnliga. Som pekade mot något annat, nästan kosmiskt. Eller så tyckte jag...
I praktiken föll idyllen i San Franciscos hippiekommuner i mångt och mycket samman redan efter mycket mindre än ett år. Jag läste artiklar i svensk press om hur langare blandande heroin i marijuanan för att få mer fasta klienter. Och annat liknande. Det var sorgligt.
Men någonstans i mig finns den dröm kvar som väcktes sommaren 1967. Någonstans lever ett evigt San Francisco i mig. Inte något som finns där idag, och knappast något som någonsin funnits.
Men kanske något någonstans i en annan dimension.
Sommaren för femtio år sedan, alltså. Händelser som jag inte ens var i närheten av i praktiken, men som jag en dag blev medveten om i början av augusti detta år. Och som sedan förblev en inre verklighet för mig under en lång tid.
Det första som jag fick höra om hippies var att de sades vara för LSD och marijuana. Men ganska snart framkom det att det också handlade om mycket annat.
Lika mycket som LSD förskräckte mig, lika mycket tilltalade detta "andra" mig...
I vanlig popmusik sjöngs om kärlek. Men det var nästan alltid kärlek mellan par, romantisk- sexuell egoistisk tvåsamhet. Som var målet för sångens trånad...
Den kärlek som talades om i flower power överskred vida detta tema. Det innebar inte alls att de var puritaner, ”platoniker” eller antisexuella. Det var de absolut inte. Men de använde ordet "love" på ett mer utvidgat sätt än i sånger som ”She loves you” eller ”PS. I Love you”. . "Love" var för hippies liktydigt också med ickesexuella kramar. Eller med att ge okända människor blommor. ”Love” var inte endast något för den "tillkommande", utan något universellt. . Något djupt, mycket djupt i mig - reagerade på detta.
Hippies hade långt hår, både kvinnor och män. Det var ju inte så unikt på sextiotalet, men vad som var var unikt var att kläderna efter ett tag oftast blev väldigt lika hos både män och kvinnor, Färgglatt, fantasifullt, ofta psykedeliskt.
Jag blev både mer och mer fascinerad, och mer och mer förtjust.
"The Summer of Love" skapade musik, av olika typ. Rena frälsningssånger som "San Francisco" och "All You Need is Love". Men också rent ”psykedelisk” sådan med syftet att sätta människor i en upplevelse som påminde om (åtminstone de mer positiva) aspekterna av en viss typ av drogupplevelse.
Ett tidigt exempel på en flower-power-sånggrupp var Jefferson Airplane, med sin karismatiska sångare - Grace Slick. Deras kanske största hit blev nog ”Somebody to Love”. Syftade ordet "love" i denna sång endast på den vanliga par-inriktade kärleken - var det helt enkelt en uppmaning till någon att hen borde skaffa en flick-eller pojkvän? Delvis, kanske, men på något sätt ger ordet "love" i denna sång nog också associationer till en annan dimension, som går utöver den vanliga popretoriken om parkärlek.
Men en annan av deras hits. White Rabbit, har ju en betydelse som knappast kan missförstås... Både den och Somebody to Love kan höras här.
"Kärlek", självinsikt (rentav "gnosis”!) och droger fusionerades i en kultur som attraherade och skrämde på en och samma gång.
Det gällde i alla fall mig, Jag fann mig själv inne i en djup önskan att vilja rymma till San Francisco. Innerst inne insåg jag väl att även om det hade varit tekniskt möjligt skulle det knappast slutat så väldigt bra...
Men det var en mycket vacker dröm. Det var en dröm om både kärlek och närhet bortom det traditionellt manliga och kvinnliga. Som pekade mot något annat, nästan kosmiskt. Eller så tyckte jag...
I praktiken föll idyllen i San Franciscos hippiekommuner i mångt och mycket samman redan efter mycket mindre än ett år. Jag läste artiklar i svensk press om hur langare blandande heroin i marijuanan för att få mer fasta klienter. Och annat liknande. Det var sorgligt.
Men någonstans i mig finns den dröm kvar som väcktes sommaren 1967. Någonstans lever ett evigt San Francisco i mig. Inte något som finns där idag, och knappast något som någonsin funnits.
Men kanske något någonstans i en annan dimension.
Thursday, December 28, 2017
Mycket kortfattat om min syn på psykedelisk musik
Med anledning av min förra post.
På sätt och vis sitter jag i en konstig sits. Jag tycker mycket om psykedelisk musik, men ogillar bestämt det sätt den uppkom på...
Den psykedeliska musikvågen omkring 1967 var på många sätt en biprodukt av den explosiva ökningen av antalet människor som använde olika typer av hallucinogena droger (och då framförallt LSD).
Det är inget som jag tycker på något sätt var bra. Men jag gillar i hög grad det musikaliska resultatet....
En paradox? Det kan man ju säga.
Men även om det var så att det i ett konkret historiskt läge skapades en musikstil som någon sorts biprodukt av droganvändning är det ju inget som säger att det inte GÅR att göra sådan musik utan dessa erfarenheter..
Musiken finns där redan, som en mall. Den går med all säkerhet att utveckla på olika sätt - utan hallucinogena droger. Och det finns ju desstom andra mer ofarliga sätt än dessa, för att utveckla alternativa medvetandetillstånd...
På sätt och vis sitter jag i en konstig sits. Jag tycker mycket om psykedelisk musik, men ogillar bestämt det sätt den uppkom på...
Den psykedeliska musikvågen omkring 1967 var på många sätt en biprodukt av den explosiva ökningen av antalet människor som använde olika typer av hallucinogena droger (och då framförallt LSD).
Det är inget som jag tycker på något sätt var bra. Men jag gillar i hög grad det musikaliska resultatet....
En paradox? Det kan man ju säga.
Men även om det var så att det i ett konkret historiskt läge skapades en musikstil som någon sorts biprodukt av droganvändning är det ju inget som säger att det inte GÅR att göra sådan musik utan dessa erfarenheter..
Musiken finns där redan, som en mall. Den går med all säkerhet att utveckla på olika sätt - utan hallucinogena droger. Och det finns ju desstom andra mer ofarliga sätt än dessa, för att utveckla alternativa medvetandetillstånd...
Wednesday, December 27, 2017
John Lennon, förnekande - och en barnteckning
Med anledning att det det idag den 27 december är precis femtio år sedan jag först hörde Beatleslåten "Lucy in the Sky with Diamonds" vill jag koma med lite reflektioner om förnekande. Eftersom debatten om just den låten i så hög glad präglades av just detta.
Förnekande är ju en försvarsmekanism. Lärda teorier om denna, utvecklades ju en gång av Sigmund och Anna Freud. Men existensen av just denna mekanism torde ju ha varit känd långt tidigare.
"Lucy in the Sky with Diamonds" är tredje låten på LP:n "Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band". Ganska snart efter att skivan släpptes den 1 juni 1967 uppkom teorier om att den handlade om den psykedeliska drogen LSD. (Lysergsyredietylamid).
Dessa teorier byggde ju inte endast på att om man tar de första bokstäverna i titelns substantiv får man förkortningen LSD. Det skulle ju vara föga övertygande om det endast handlade om detta. Men det var ju så mycket mer.
Hela låtens text är på ett anmärkningsvärt sett hallucinatorisk. Det var inte alls lika vanligt då som nu, och speciellt inte i europeisk pop. Här var detta nästan helt nytt.
Texten i "Lucy" handlade om gula och gröna "celofanblommor" som tronar över ens huvud, om blommor som växte otroligt högst, om människor som hade huvuden i molnen, det var taxibilar gjorde av tidningspapper ("Waiting to take you away"!), det var slipsar gjorda av spegelglas. Osv.
Men framförallt var det denna Lucy som dyker upp med sina "kalejdoskopiska ögon", som sedan hela tiden dyker upp och försvinner. Texten ter sig som sagt nog mindre extrem idag, vana som vi blivit av psykedeliska texter. Och om den hade getts ut just i juni 1967, men i Kalifornien, hade den inte heller kanske tett sig så udda. Men definitivt när den gjordes av världens mest kända popgrupp, med säte i Storbritannien
För det andra musiken. Den är drömlik, och pendlar mellan det oh så vackra, och det spöklika. Undertoner, biljud, spöklikt dova toner, egenartade dissonanser, längtansfulla änglakörer – allt samverkar till en samverkande helhet. .
För det tredje resten av skivan. Hela Sgt.Pepper är fylld av hallucinatoriska texter, men också av direkta anspelningar på droger. I sången som kom omedelbart före "Lucy.." finner vi den upprepade raden "I get high with a little help from my friends”. Och LP;ns sista låt avslutas ju med meningen "I´d love to turn you on". För att bara ta två exempel från texten. Psykedeliskt klingande musik finns ju också i många av sångerna. .
"Lucy" är dessutom den första klart psykedeliska låten på hela skivan.
För det fjärde kända fakta om Beatles. Ungefär samtidigt som Sgt. Pepper kom hade Paul McCartney sagt att gruppen HADE tagit LSD, och såg det som något väldigt positivt. Om statsmännen i världen tog LSD skulle världen bli bättre, menade McCartney...
För det femte flower power-rörelsen. I Kalifornien fanna ju denna rörelse, just vid denna tid, som hävdade att en ny världsbild ska uppstå genom att LSD (och i viss mån andra droger) skulle leda till en ny medvetenhet, som skulle leda till både kärlek och självinsikt.
Och båda dessa teman - kärlek och självinsikt - präglade en hel del av Beatles produktion just vid denna tidpunkt (jfr den singel som kom strax efter Sgt. Pepper, ”All You Need Is Love/Baby, You´re a Rich Man”).
Argumenten för att det handlade om LSD såg ju starka ut. Men när John Lennon gav en en intervju blev förnekandet nästan helt dominerande överallt. Vad sa han då?
Jo, att låtens titel var en ren tillfällighet. Det råkade vara så att Johns son Julian hade gjort en barnteckning med just namnet "Lucy in the Sky with Diamonds" - Det var hela förklaringen. Alla likheter med LSD -upplevelser var en ren tillfällighet,
Detta tog många med storm.... Den ena efter den andre föll i farstun. I de mest seriösa böcker om Beatles och popmusikens historia kunde man stöta på detta som den slutliga förklaringen. Visserligen medgav man att andra Beatleslåtar kunde ha handlat om droger, men absolut inte ”Lucy". För där hade ju Lennon så tydligt förklarat etc.
Men konstigt nog ställdes inga mer kritiska frågor. Hur många barnteckningar hade Julian gjort? John Lennon var både förmögen och kulturintresserad, och mån om sin sons kulturella utveckling. Julian måste ha haft obegränsat med papper, kritor och vattenfärger. Julian måste också ha gjort hundratals, kanske tusentals teckningar och målningar.
Var det verkligen en tillfällighet att av just alla dessa teckningarna/målningrna - just den som hade initialerna LSD, fick ligga til grund till en helt central låt i Beatles första (och egentligen deras enda) helt genomarbetade psykedeliska LP? Som just kom ut i den period då illusionerna om LSD stod som högst, och delades av Beatles själva.
Sedan dess har Paul McCartney tydligt uttalat sig och medgivit att "Lucy" verkligen handlade om LSD. Men det verkar många som skriver om saken ändå helt ha ignorerat.
En sak till.
LSD ledde sannerligen inte till någon frälsning. Det var en återvändsgränd, och fick för många dessutom rent mardrömslika effekter (och i ett mindre antal fall också dito konsekvenser) . Det insåg efter ett tag även Beatles
Hippie-kommuner som Haight Ashbury föll sönder, heroin gjorde intåg tillsammans med hallucinogena droger, och de som ville bibehålla det väsentliga i de drömmar som en gång lett dem till droger som LSD, övergick ( i bästa fall) till betydligt mer ofarliga (och konstruktiva) metoder och visioner, som delvis kom att bli en del av vad som nu kallas New Age.
Man kan ju därför lätt förstå att många som skrev om just den låten inte ville erkänna det uppenbara. Det är därför också klart möjligt att Lennon hade de bästa avsikter med sitt förnekande. Att inte några så att säga retroaktivt skulle lockas att ta LSD efter att ha hört "Lucy in the Sky with Diamonds.
Men det var nog ganska poängslöst. De som verkligen gick på förnekarmyten var knappast de som var lockade av LSD. Och Beatles produktion innehöll ändå så mänga andra referenser till droger att ett borttagande av just låten om Lucy knappast gjorde vare sig till eller från
Men som skolexempel på förnekande är det fortfarande intressant.
_________________________________________
PS. Men nu har vi bara diskuterat ytan, det medvetna syftet. Om man går under denna yta kan man kanske lätt föreställa sig arketypiska bilder av Den Stora Gudinnan.... Men då hamnar vi på ett annat plan, och går från "freudianskt" förnekande till "jungianska" arketyper...
TILLÄGG
Min allmänna syn på Sgt. Pepper är ju annars att det är en fantastisk skiva. Se exempelvis vad jag skrivit här.
Förnekande är ju en försvarsmekanism. Lärda teorier om denna, utvecklades ju en gång av Sigmund och Anna Freud. Men existensen av just denna mekanism torde ju ha varit känd långt tidigare.
"Lucy in the Sky with Diamonds" är tredje låten på LP:n "Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band". Ganska snart efter att skivan släpptes den 1 juni 1967 uppkom teorier om att den handlade om den psykedeliska drogen LSD. (Lysergsyredietylamid).
Dessa teorier byggde ju inte endast på att om man tar de första bokstäverna i titelns substantiv får man förkortningen LSD. Det skulle ju vara föga övertygande om det endast handlade om detta. Men det var ju så mycket mer.
Hela låtens text är på ett anmärkningsvärt sett hallucinatorisk. Det var inte alls lika vanligt då som nu, och speciellt inte i europeisk pop. Här var detta nästan helt nytt.
Texten i "Lucy" handlade om gula och gröna "celofanblommor" som tronar över ens huvud, om blommor som växte otroligt högst, om människor som hade huvuden i molnen, det var taxibilar gjorde av tidningspapper ("Waiting to take you away"!), det var slipsar gjorda av spegelglas. Osv.
Men framförallt var det denna Lucy som dyker upp med sina "kalejdoskopiska ögon", som sedan hela tiden dyker upp och försvinner. Texten ter sig som sagt nog mindre extrem idag, vana som vi blivit av psykedeliska texter. Och om den hade getts ut just i juni 1967, men i Kalifornien, hade den inte heller kanske tett sig så udda. Men definitivt när den gjordes av världens mest kända popgrupp, med säte i Storbritannien
För det andra musiken. Den är drömlik, och pendlar mellan det oh så vackra, och det spöklika. Undertoner, biljud, spöklikt dova toner, egenartade dissonanser, längtansfulla änglakörer – allt samverkar till en samverkande helhet. .
För det tredje resten av skivan. Hela Sgt.Pepper är fylld av hallucinatoriska texter, men också av direkta anspelningar på droger. I sången som kom omedelbart före "Lucy.." finner vi den upprepade raden "I get high with a little help from my friends”. Och LP;ns sista låt avslutas ju med meningen "I´d love to turn you on". För att bara ta två exempel från texten. Psykedeliskt klingande musik finns ju också i många av sångerna. .
"Lucy" är dessutom den första klart psykedeliska låten på hela skivan.
För det fjärde kända fakta om Beatles. Ungefär samtidigt som Sgt. Pepper kom hade Paul McCartney sagt att gruppen HADE tagit LSD, och såg det som något väldigt positivt. Om statsmännen i världen tog LSD skulle världen bli bättre, menade McCartney...
För det femte flower power-rörelsen. I Kalifornien fanna ju denna rörelse, just vid denna tid, som hävdade att en ny världsbild ska uppstå genom att LSD (och i viss mån andra droger) skulle leda till en ny medvetenhet, som skulle leda till både kärlek och självinsikt.
Och båda dessa teman - kärlek och självinsikt - präglade en hel del av Beatles produktion just vid denna tidpunkt (jfr den singel som kom strax efter Sgt. Pepper, ”All You Need Is Love/Baby, You´re a Rich Man”).
Argumenten för att det handlade om LSD såg ju starka ut. Men när John Lennon gav en en intervju blev förnekandet nästan helt dominerande överallt. Vad sa han då?
Jo, att låtens titel var en ren tillfällighet. Det råkade vara så att Johns son Julian hade gjort en barnteckning med just namnet "Lucy in the Sky with Diamonds" - Det var hela förklaringen. Alla likheter med LSD -upplevelser var en ren tillfällighet,
Detta tog många med storm.... Den ena efter den andre föll i farstun. I de mest seriösa böcker om Beatles och popmusikens historia kunde man stöta på detta som den slutliga förklaringen. Visserligen medgav man att andra Beatleslåtar kunde ha handlat om droger, men absolut inte ”Lucy". För där hade ju Lennon så tydligt förklarat etc.
Men konstigt nog ställdes inga mer kritiska frågor. Hur många barnteckningar hade Julian gjort? John Lennon var både förmögen och kulturintresserad, och mån om sin sons kulturella utveckling. Julian måste ha haft obegränsat med papper, kritor och vattenfärger. Julian måste också ha gjort hundratals, kanske tusentals teckningar och målningar.
Var det verkligen en tillfällighet att av just alla dessa teckningarna/målningrna - just den som hade initialerna LSD, fick ligga til grund till en helt central låt i Beatles första (och egentligen deras enda) helt genomarbetade psykedeliska LP? Som just kom ut i den period då illusionerna om LSD stod som högst, och delades av Beatles själva.
Sedan dess har Paul McCartney tydligt uttalat sig och medgivit att "Lucy" verkligen handlade om LSD. Men det verkar många som skriver om saken ändå helt ha ignorerat.
En sak till.
LSD ledde sannerligen inte till någon frälsning. Det var en återvändsgränd, och fick för många dessutom rent mardrömslika effekter (och i ett mindre antal fall också dito konsekvenser) . Det insåg efter ett tag även Beatles
Hippie-kommuner som Haight Ashbury föll sönder, heroin gjorde intåg tillsammans med hallucinogena droger, och de som ville bibehålla det väsentliga i de drömmar som en gång lett dem till droger som LSD, övergick ( i bästa fall) till betydligt mer ofarliga (och konstruktiva) metoder och visioner, som delvis kom att bli en del av vad som nu kallas New Age.
Man kan ju därför lätt förstå att många som skrev om just den låten inte ville erkänna det uppenbara. Det är därför också klart möjligt att Lennon hade de bästa avsikter med sitt förnekande. Att inte några så att säga retroaktivt skulle lockas att ta LSD efter att ha hört "Lucy in the Sky with Diamonds.
Men det var nog ganska poängslöst. De som verkligen gick på förnekarmyten var knappast de som var lockade av LSD. Och Beatles produktion innehöll ändå så mänga andra referenser till droger att ett borttagande av just låten om Lucy knappast gjorde vare sig till eller från
Men som skolexempel på förnekande är det fortfarande intressant.
_________________________________________
PS. Men nu har vi bara diskuterat ytan, det medvetna syftet. Om man går under denna yta kan man kanske lätt föreställa sig arketypiska bilder av Den Stora Gudinnan.... Men då hamnar vi på ett annat plan, och går från "freudianskt" förnekande till "jungianska" arketyper...
TILLÄGG
Min allmänna syn på Sgt. Pepper är ju annars att det är en fantastisk skiva. Se exempelvis vad jag skrivit här.
Friday, December 8, 2017
Liveversion av "Ingen vill veta var du köpt din tröja"
Kan inte riktigt slita mig från Raymond&Maria. Hittade en (något förkortad) live-version av deras mest kända låt. Publiken verkar vara ganska så entusisatisk.
Det är nog lite speciellt att sitta i en sådan publik och få höra en suggestiv och karismatiskt effektfullt framförd sång, och ta del av budskapet att ingen kommer att sörja när du dör...
Det där med tröjan är ju också lite pikant. Den där älsklingströjan som man så gärna bär - tänk att inte en enda vill veta var man köpt den. Inte ens efter ens död. Rysliga tanke...
Och publiken applåderar, som sagt tydligen entusiastiskt. Jag skulle gärna varit där. Det skulle nog varit fascinerande.
Framförandet kan ses och höras här...
Det är nog lite speciellt att sitta i en sådan publik och få höra en suggestiv och karismatiskt effektfullt framförd sång, och ta del av budskapet att ingen kommer att sörja när du dör...
Det där med tröjan är ju också lite pikant. Den där älsklingströjan som man så gärna bär - tänk att inte en enda vill veta var man köpt den. Inte ens efter ens död. Rysliga tanke...
Och publiken applåderar, som sagt tydligen entusiastiskt. Jag skulle gärna varit där. Det skulle nog varit fascinerande.
Framförandet kan ses och höras här...
Subscribe to:
Posts (Atom)