Universal Soldier

Jag stötte på något som plötsligt kom mig att tänka på denna anti-krigs-sång. 

Sedan började jag leta lite. 

Den som skrev den i tidigt sextiotal,   Buffy Sainte-Marie, framför den  live så sent som 2019,  i en video jag hittade på YouTube - .

Den kan höras och ses här.

Bilden nedan är alltså tagen femtio år före den konsert vi kan ta del av i videon.

 

Buffy Sainte-Marie 1969

Kitty-mysteriet

/Från min huvudblogg 20 september 2023/

När jag i de två senaste inläggen skrev om Nancy Drew/Kitty nämnde jag inte hur mitt intresse för henne uppkom. Det gjorde jag dock här.

Det började med att jag en dag noterade att det bland de böcker jag hade hemma fanns en Kitty-bok. Som hette "Kitty och mysteriet på dimmornas hed".

Det var ett mysterium i sig. Jag hade aldrig varit intresserad av Kitty-böcker och hade inget som helst minne av att jag någonsin köpt någon Kitty-bok. Boken var uppenbarligen oläst. Det fanns inget som tydde på att någon ens bläddrat i den.

När jag läst en bok syns det alltid efteråt att den är läst. Det går aldrig att missa.

Plötsligt stod alltså en oläst bok jag inte mindes att jag hade köpt och som ingick i en serie jag aldrig haft något intresse för,  bland mina andra böcker.

"Kitty och mysteriet på dimmornas hed" var riktigt bra. Men när jag nyss läste "Kitty: legenden om klockan" tyckte jag den var riktigt tråkig.

Sedan har jag sett en del videos på YouTuba där några var bra, andra mindre bra.

Men jag känner mig faktiskt tvingad att läsa fler Kitty-böcker. .Mysteriet med varför en oläst Kitty-bok plötsligt fanns i min bokhylla gör det liksom nödvändigt.

"De 6 och den hemliga ubåtsbasen"

Jag insåg plötsligt att jag har en Blyton-bok i min lägenhet som jag inte visste att jag hade. Det är en överraskning på samma sätt som när jag för några år sedan upptäckte att jag hade en Kitty-bok i min lägenhet, trots att jag (på den tiden) inte visste något alls om vem Kitty var.

Nu hade jag såklart läst många Blyton-böcker, men inte från serien som boken jag nu hittade var en del av.

Det var en svensk översättning av "The Rubadub mystery". I den finns en grupp personer som jag aldrig hade stött på tidigare i någon Blyton-bok.

På svenska hade den fått titeln "De 6 och den hemliga ubåtsbasen". Jag förstår fortfarande inte vilka personer i boken som tillhör "de 6" och vilka som inte gör det. Det är ju annorlunda med fem-böckerna, Vilka som tillhör de fem och vilka som inte gör det är ju glasklart. 

Men i femböckerna fanns en klart definierad grupp, det tycker jag inte att det gör här. Men jag kan ha missat något. .

Jag trodde att jag kände till alla serier av Blyton-böcker, och nu upptäckte jag alltså i min lägenhet  en bok som tillhör en som jag inte alls kände till..

Enid Blyton skriver alltid fascinerande mysterier, men jag måste erkänna att "R"-böckerna (som denna serie  ofta kallas kallas eftersom alla böckernas engelska titlar börjar på "R")  åtminstone för mig, inte upplevs vara i samma klass som Femböckerna, , Äventyrsböckerna, .Mysterieböckerna eller Hemliga Sjuan. .

Men jag blev definitivt förvånad över att upptäcka en  serie  av Blyton-böcker som jag aldrig hört talas om förut, 

Och vad i hela fridens namn gör en  bok som jag aldrig har hört talas om i min lägenhet? 😉

"Gimme Hope Kamala"

Om man letar efter sånger om Joseph Biden och Donald Trump på YouTube hittar man en oerhörd massa elaka parodiska nidvisor. Ja, båda är förvisso oerhört lätta att parodiera.

Men om man söker elaka sånger om Kamala Harris hittar man inte många sådana. Det finns, några, som för det mesta handlar om hennes sätt att skratta.

Men man hittar faktiskt nästan lika många hyllningssånger till henne som nidvisor

En av dessa är denna. 

Sektens barn

Mariette Lindstein har skrivit tre romaner om en auktoritär och patriarkal sekt som är belägen på en ö som hon kallar "Dimön". 

Jag har tidigare skrivit om den första av dessa här och den andra här.

Hennes tredje bok köpte jag för flera år sedan, men det är först nu jag läst den. Den heter "Sektens barn" och dess handling utspelar sig femton år efter att den andra bokens handling slutar.

Den kan för övrigt beställas här.

Författaren är själv avhoppare från Scientologikyrkan, vilket väl i hög grad förklarar hennes val av ämne. Jag minns att jag uppfattade de två första böckerna som spännande, men den senaste är om möjligt än mer spännande. 

Jag läser numera långsammare, men jag har ägnat ett antal dagar åt den, med en spänd förväntan på hur det hela ska sluta. 

Ledaren för sekten heter Franz Oswald och tidigare har vi fått läsa om hur bokens huvudperson Sofia lyckades fly från honom och hans sekt. Och avslöja den. 

Men nu har det i bokens handling alltså gått 15 år sedan sist. Och nu visar det sig att Oswald har startat sin sekt igen. 

Han vill uppenbarligen också hämnas. Och han använder bland annat Sofias dotter Julia för det syftet. 

Jag ska inte avslöja handlingen allt för mycket - men kan ändå säga att i denna bok får historien ett definitivt avslut. Det kan knappast få en uppföljare. *

Sekten kallas ViaTerra och har någon sorts grumlig pseudo-ekologistisk lära som grund. Eller snarare som en förevändning för sektledarens behov av makt och kontroll. Som i hög grad, men definitivt inte enbart, drabbar flera kvinnor som han får kontroll över. 

Handlingen är i sina huvuddrag inte alls otrolig, även om en del detaljer ibland kan te sig som nästan hisnande osannolika. 

Men visst finns det sekter som  är  (minst)  lika vidriga som den som beskrivs. . För att nu uttrycka det lite försiktigt.

-------------------------

*Det är var jag trodde. Men tydligen har Lindstein  ändå skrivit  flera böcker om ViaTerra efter "Sektens barn". Se Wikpedias uppslagsord om henne.

Yellow Boomerang

En sång med denna titel,  med Middle of the Road, blev tydligen en hit 1973 - och kan  höras och ses här . 

Själv blev jag ju 1971 helt betagen av deras första hit, Chirpy Chirpy Cheep Cheep. Men sedan bröt jag närmast samman och lyssnade inte på popmusik på flera år. 

Så jag har långt efteråt tagit reda på vad de gjorde senare. 

Men Yellow Boomerang upptäckte jag först för några veckor sedan. 

Den är bra, som så mycket annat de gjort. 

Den som är ledsångare är ju som vanligt Sally Carr. 

Andra versen är riktigt kul.  Där sjunger Sally liksom i de andra verserna om den  pojkvän som tydligen lämnar titt som tätt och sedan kommer tillbaka nästa dag - som en bumerang, 

I just denna vers beskrivs hur han en kväll säger att han ska lämna henne och istället gå med i Främlingslegionen - för att lära sig vad livet egentligen handlar om...

Men nästa dag knackar han på hennes dörr igen. 

Min spontana reaktion är att hon borde ha låtit bli att öppna. Om någon ens för en dag bestämmer sig för att lämna Sally Carr för att gå med i Främlingslegionen för att "lära sig om livet" är han ju uppenbart vrickad.

 

Middle of the Road 1972. 

Dover Calais

(Från min huvudblogg 13/8 2015. Gruppen som gjorde den sång jag länkade till hette Freestyle./

Blir av någon anledning fortfarande berörd av denna sång från 1986.

Mysteriet på Greveholm

Någon gång för länge sedan lade jag in en länk till Mysteriet på Greveholm på min dator. Jag råkade få syn på den igår. 

Den var Julkalendern på SVT 1996. Och jag fastnade när jag började se den och har nu sett alla 24 avsnitten...

Jag slutade att se Julkalendern nån gång i tonåren, så jag har inte sett Mysteriet på Greveholm förrän nu.

Den har en fascinerande handling, och dessutom en riktigt sympatisk sensmoral.

Den kan ses här.

Thank U very much

Denna sång från 1968 var ju inte någon from lovsång till Gud, som någon kanske skulle kunna tro inledningsvis,

Den är gjord av den fyndiga popgruppen the Scaffold. 

"Nummer 1"

 /Från min huvudblogg 4 december 2019/

Om ni tillhör en av de (inte speciellt få) människor som inte står ut med en viss offentlig person kan ni gärna  lyssna på denna låt av Magnus Uggla.

Om ni inte genast fattar vem den handlar om kan ni ju gissa.... jag berättar i alla fall nästa gång jag besöker en dator.
-------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG .
Det var Jan Guillou, vilket om inte annat visas i dessa rader.

"Tur att vi har dig du modiga hjälte, ständigt på jakt i vår rättslösa stat. Som nr du ska hämnas ett svidande bälte, rensar ett helt internat

Och nu ska du ladda ditt vapen i soffan, och sen gå i strid mot den farliga Noffan  Det krävs kurage å hämnas med så hårda bandage."

Det första syftar helt klart på hans bok om sin internatskola, det andra, tror jag,  på en konflikt han en gång hade med en veckotidningsredaktör.

Fula gubbar

Den här sången från 1986 hörde jag när den kom ofta på radion. Till en början utan att tänka på texten. När jag så en dag insåg vad texten handlade om ökade min respekt för Magnus Uggla.... Och hans förmåga att skriva meningsfulla texter.

Om jag minns rätt utsattes han för en del hårda angrepp av en del som hade anledning att känna sig träffade, och följaktligen kände sig väldigt kränkta. Vilket väl var en anledning för mig att uppsatta sången ännu mer.