Shocking Blue: Shocking You

Det finns två låtar som Shocking Blue är ganska så kända för: Venus och Send Me a Postcard.

Men de gjorde förstås flera.  Denna tycker jag är lite fascinerande.

"We chocking you until you turn to blue"...

   

Shocking Blue 1970

Juliet...

...är en mycket vacker sång av Ola & The Janglers. . 

Den ingick i den romantiska filmen Ola och Julia, där Ola & The Janglers sångare Ola Håkansson alltså spelade Ola.... 

Idag för 55 år sedan - alltså lördagen den 14. oktober 1967 - gick den upp på tredje plats på Tio i Topp. 

Jag hörde den första gången just den dagen. Den gick in i mig direkt. Blev gripen av den. Jag var 12 år. 

Tyvärr såg jag aldrig filmen. 

 

En sorglig sång - och en annan sorglig sång med satirisk udd

Excerpt from a teenage opera med Keith West var nykomling på Tio i Topp idag för 55 år sedan, 7 oktober 1967. En sorglig historia om en specerihandlare som brukade komma till stan med mat, inte kom en dag - och visade sig ha dött.

Handlingen har förresten vissa ytliga likheter med Povel Ramels satiriska sång Varför är där ingen is till punchen?. 

Stämningen är helt annorlunda - liksom sensmoralen. Men ytligt sett finns det som sagt likheter i texten.

Povel Ramel 1955

Lite anmärkningar utifrån en TV-serie

Det går just nu en ganska läskig serie i SVT, The Grave. Att den kallas "The Grave" och inte försvenskas till "Graven" beror nog på att det för några år sedan gick en annan thriller-serie på SVT (som också finns på SVT Play) och som hette just "Graven". Nåväl, själva utgångspunkten i "The Grave" är att tre döda människor som hittats i en grav har samma DNA som tre nu levande människor. Det framställs som ett djupt mysterium, av en närmast hisnade art, och skulle också vara det om DNA:t var lika till hundra procent (och förstås att de döda inte var enäggstvillingar med de levande!)

Men istället kan seriens okunniga manusförfattare inte låta bli att konkretisera i en helt annan riktning. De säger efter ett tag att de döda och de levande har "nästan" lika DNA och på ett ställe sägs det att de är lika till 95 procent. Men det är snarast en osedvanligt stor skillnad.

Jag kollar upp och det visar sig att i genomsnitt har två medlemmar av släktet Homo Sapiens cirka 99,95 procent identiskt DNA.

Dessutom är chimpansens och människans DNA identisk till 98, 5 procent. .

Så hela grunden för seriens fortskridande spöklika handling blir fel...

Viktigt? Kanske.

De ytterst små skillnaderna i DNA både mellan människor, och mellan människorna och de närmaste djurarterna (även skillnaderna mellan oss och till exempel hundar är mycket mindre än många skulle tro) visar hur mycket de olika livsformerna på jorden har gemensamt.

Tänk nu inte att människor nästan är djur. Tänk istället att djuren nästan är människor. Och att alla människor är oerhört lika - också det mycket mer än många vill tro.

Får man ta hunden med sig in i himlen?

Det är ju en fråga som ställs i sången Änglahund.

Det är förmodligen en fråga som vare sig judendom, kristendom eller islam kan ge något speciellt genomtänkt svar på.

Hinduism, buddhism och jainism kan kanske komma med ett svar i sina komplexa teorier om reinkarnation. I vilket fall som helst torde de inte anse att hundar kan nå Moksha eller Nirvana.

Om hundar kan komma till himlen var en fråga jag tänkte på redan som barn. Jag ställde även frågan till vuxna och fick undvikande svar.

PS. Min utgångspunkt som barn var nog att jag tyckte att hundar var snällare än människor. Därför tyckte jag att det skulle vara outhärdligt och orättvist om människor fick komma till himlen och inte hundar.

Kristen black metal

Håller på att kolla upp olika typer av Heavy Metal-musik. Det främsta skälet är nog att jag blev nyfiken på om de finns kvinnliga metal-band. Jag har tidigare endast hört manliga. Och hela genren brukar uppfattas  som macho, hårdfört maskulin, typ.

Jo, det finns en mängd kvinnliga heavy metal-band, och de är ofta bra.

Men vad som förvånade  mig mest var en upptäckt jag då gjorde, att det finns kristna band som inspireras av black metal-musik.. Black metal är ju en stil som är förknippad med en speciell typ av satanism, som också fått sitt namn efter musikstilen. En musik som  kombinerar diverse mordiska teman  etc. med ofta direkta hyllningar till Satan.

Musiken upplever jag oftast som disharmonisk, och ibland som rent outhärdlig.

Men nu ser jag alltså att det finns kristna band, som i hög grad medvetet valt att imitera den musikstil som vanligtvis kallad black metal,. Ibland kallar de den  för Undead metal.  

På denna sida kan man hitta två låtar av "Immortal Souls", ett band som nog hör till denna gen

Paul McCartneys sång om sin mor - eller en sång om Jungfru Maria?

Eller kanske både och?

Jag syftar förstås på "Let it be", The Beatles sista singel, som kom våren 1970. Den var också titellåten på The Beatles sista LP, som kom sommaren 1970 och alltså också hette "Let it be". 

Den kan höras här. Jag hörde den ganska snart efter att den kom. Och förvånades över att Beatles hade gjort en a-sida på en singel, om Jungfru Maria. När jag sedan insåg att det blev Beatles sista singel tyckte jag att det var än mer anmärkningsvärt. 

Men nu var det ju så att Paul McCartneys mor hette Mary Mohin McCartney. Hon hade dött när Paul var 14 år, och han hade haft en dröm om henne innan han skrev sången....

Saken är alltså klar? 

Paul har dock själv sagt att han inte har något emot om människor uppfattar sången som en sång om Jungfru Maria. Och det borde vara uppenbart att Paul, när han skrev låten, måste ha insett att många skulle få sådana associationer. 

Och om man läser texten (som jag kopierat nedan) ser den faktiskt religiös, eller i alla fall kvasireligiös, ut. Skulle den verkligen ha haft den karaktären om inte Mariakulten hade existerat, eller om Paul inte hade känt till den? 

Sånger kan ju vara inspirerade från olika källor, olika tankar, olika associationer. Som kan finnas samtidigt hos samma människa.

Inga jämförelser i övrigt, men lite av samma problematik gäller också en annan Beatlessång. Den hette Lucy in the Sky with Diamonds och låg på Sgt. Pepper-LP:n. Där var texten skriven av John Lennon, och han förklarade att titeln var hämtad från en barntekning som han son Julian hade gjort. 

Samtidigt kom den mitt i den psykedeliska vågen, och såväl titeln som den hallucinatoriska texten gav förmodligen de flesta som kände till något om droger, hippiekulturen och psykedelisk musik associationer till LSD. 

John förnekade bestämt att låten skulle ha något med LSD att göra, men efter Johns död var det faktiskt Paul som sade att det mycket väl också går att tolka sången som en sång om upplevelser under LSD-rus. Och det torde också John ha insett, när han skrev den .

Jag föredrar definitivt att det skrivs en vacker sång som kan tolkas som en sång om Jungfru Maria, än att det skrivs en vacker sång som som kan tolkas som en sång om LSD. 

Men mer principiellt. Det kan mycket väl vara så att Julian Lennon gjorde en barnteckning som han kallade "Lucy in the Sky with Diamonds", men om inte vi hade haft en psykedelisk våg då, och om inte Beatles hade testat LSD (vilket de hade) skulle nog ändå sången ha fått en helt annan karaktär, om den ens hade skrivits. 

När det gäller "Let it be" betvivlar jag inte en sekund att Paul hade inspirerats av den dröm han hade om sin mor. Men även här tror jag alltså att sångens kvasireligiösa karaktär påverkades av något mer än detta. Alltså Pauls kunskaper om Mariafromhet .

Dessutom vill jag nog också tro det. Detta eftersom jag själv har haft positiva upplevelser kopplade till Jungfru Maria som gestalt . 

Därför blir jag kanske lite tagen av att den sista singellåt, som gjordes av den musikgrupp som jag ser som 1900-talets största, och viktigaste, ger så uppenbara associationer till just Jungfru Maria... 

--------------------------------------------------------------------------------

When I find myself in times of trouble
Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom
Let it be

And in my hour of darkness
She is standing right in front of me
Speaking words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

And when the broken-hearted people
Living in the world agree
There will be an answer
Let it be

For though they may be parted there is
Still a chance that they will see
There will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Yeah, there will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be

And when the night is cloudy
There is still a light that shines on me
Shine until tomorrow
Let it be

I wake up to the sound of music
Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom
Let it be

Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
There will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
There will be an answer
Let it be

Let it be, let it be, let it be, yeah, let it be
Whisper words of wisdom
Let it be 

Popcorn

Idag för 50 år sedan, den 12 augusti 1972, hamnade denna märkliga instrumentala låt på elfte plats på Tio i Topp. Det var Popcorn med gruppen Hot Butter. Veckan efter kom den in, och efter ett tag började den spelas gång på gång på radio, under en stor det av hösten 1972.

Jag var sjutton år och hade slutat att lyssna på Tio i Topp,  lite mer än ett år tidigare. Men den låten spelades ofta, och den kunde jag inte missa. Jag tror att jag hörde den första gången på ett ovanligt trevligt café som hette Denise, som låg nära Luntmakargatan 70 - där en vänsterorganisation som jag sympatiserade med hade sin lokal. 

När jag väl fått den melodin i huvudet släppte den inte taget.

Traffic - Paper Sun (etc.)

1967 var det psykedeliska året inom pop- och rockmusik. Ett exempel. Idag för 55 år sedan - 8 augusti 1967 - låg  Traffics låt Paper Sun på plats 18 på Kvällstoppen. 

På svenska listor låg kanske det inte så värst många  entydigt psykedeliska låtar på listorna. Men Paper Sun måste nog beskrivas som en sådan. Den är riktigt bra. 

Men som jag sagt tidigare. Psykedeliskt sound spred sig även bortom den renodlat psykedeliska sfären. Kända grupper som Beatles, Rolling Stones,  Hollies, Small Faces, (etc.)  och vid något tillfälle till och med Supremes, experimenterade till och från med psykedeliskt sound. Beatles och Stones gjorde ju till och med varsitt rent psykedeliska  LP-album. 

Sedan fanns det ju många grupper som uppstod som ett mer eller mindre  direkt resultat av den psykedeliska vågen.  Det bör Traffic räknas, liksom ex.vis Grateful Dead, Jefferson Aitplane,  Doors , Pink Floyd, och ett stort antal andra grupper.

I Sverige var det mindre vanligt, men av de större grupperna gjorde Tages faktiskt en hel del psykedeliska låtar. Sedan fanns det även här mindre framgångsrika grupper som direkt växte fram ur den psykedeliska vågen .

Själv var jag oerhört fascinerad, och blev lite sorgsen när den psykedeliska vågen till stora delar klingade av - redan 1968. Men den hade ändå en djupgående effekt som dröjde sig kvar även sedan 1967 övergick till 1968.  Och därefter.

Användningen av psykedeliska och kvasipsykedeliska droger hade öppnat en dörr till en helt ny typ av musikaliskt sound.

De öppnade förstås dörrar till betydligt mer otrevliga saker också.... Men ingen kan förneka att de genom sin existens skapade en typ av musik, som många kan glädja sig åt än idag.

Scott McKenzie, San Francisco och blommor i håret

Denna fantastiska sång var nykomling på fjärde plats på Tio i Topp idag för 55 år sedan - 5 augusti 1967.

Jag vet inte om jag hörde den redan denna dag. Jag lyssnade förvisso på Tio i Topp den dagen.. De vuxna var bjudna på en fest hos en granne, och vi fick reda på att barnen inte var inbjudna.

Men efter en kvart eller tjugo minuter in i programmet fick jag reda på att det var ett missförstånd. Barnen var faktiskt inbjudna.

Så jag lämnade radion och gick iväg.

Eftersom jag har för mig att de låtar som testades .spelades först borde jag väl ha hört San Francisco just denna dag.

I vilket fall som helst dröjde det i så fall inte länge innan jag hörde den igen.

Tio i Topp sändes på en lördag och redan dagen efter hade DN en artikel där jag fick reda på lite vad hippies var för något. Mina föräldrar prenumererade på SvD så vi läste normalt sett inte DN. men i Gräddö brukade de köpa DN på söndagarna..

Artikeln ifråga var visserligen inte välvilligt hållen - den hette "Den påtända generationen" och handlade mest om droger. Men den berörde också hippies kärleksbudskap och jag hade redan hört Beatles "All you need is love" - och fattat att den var en del av samma hippiekultur.

Så jag bortsåg från det där otäcka med LSD och tyckte att hippies verkade underbara.

Så resten av sommaren drömde jag vackra drömmar om att jag var i San  Francisco och - vad ska man säga - fick uppleva sann kärlek bland människor med blommor i håret.

Jag var tolv år.

 

Konsert med Joan Jett

Någon gång våren 1978 blev jag förtjust i tjejgruppen Runaways. Men jag tänkte inte så mycket på dess olika medlemmar och deras roll i gruppen.

Långt senare uppmärksammades jag om Joan Jett, gruppens kanske mest intressanta medlem. Hon grundade ett tag efter Runaways upplösning gruppen Blackhearts och gjorde tillsammans med den såväl skivor som konsertturnéer.

Den som uppmärksammade mig om henne var den feministiska bloggaren NoBoyToy,, som hade Joan Jett som en musikalisk favorit.

Jag började lyssna på Jett och blev själv imponerad.

Just nu  - när jag återhämtar mig från en  ovanligt elakartad infektion i en tumme - som förvandlade tummen till något som inte ens avlägset liknade en tumme - försöker jag ta igen mig med en konsert med Joan Jett och the Blackhearts, från i år, 2022..

Den kan höras här.