I denna Youtube-video kan man höra det irländska bidraget till den senaste sångfestvalen.
En sorglig sång, om hunden Lajka, som offrades helt i onödan. Hon sändes upp med den sovjetiska sonden Sputnik 2 i november 1957 - varför de skulle ha en hund med är inte alls klart.
Att testa hur hundar klarar en sådan resa kan inte ha varit syftet - det verkar inte funnits några planer på att ta ner henne. Så vitt man idag vet dog hon av överhettning redan efter några timmar.
När jag gick igenom gamla årgångar av Sveriges Kommunistiska Partis tidning Ny Dag (som fram till och med december 1964 var en dagstidning) på KB kunde jag notera att de när Lajka sändes upp sa till eventuella oroliga läsare att hon självfallet skulle tas ner levande - den underförstådda logiken bakom detta var att Sovjets ledare förstås inte kunde tänka sig att offra oskyldiga hundar.
Tyvärr hade Ny Dag fel.
Att offra oskyldiga djur var ju nu inget specifikt sovjetiskt. Vår kultur offrar regelbundet helt oskyldiga djur.
Nästa gång Sovjet skickade ut hundar i rymden offrades de dock inte. Strelka och Belka, som sändes upp den 9 augusti 1960 togs ner, och mådde bra när de kom hem. Liksom en grå kanin, 42 möss, två råttor, flera flugor samt ett antal plantor och svampar, som följde med de två hundarna på resan.
Det var både mer humant - och mer rationellt. För här fick
man ju reda på att olika djur och växter kunde överleva i rymden, utan
några men, vilket var värdefullt. Att en hund dör i en överhettad kapsel
som aldrig tas ner behövde man inte offra Lajka för att få reda på.
I den irländska sången hoppas sångerskan att Lajka aldrig dog, och att hon finns där ute än idag. Det är en vacker tanke - men samtidigt känns det som att romantisera ett både grymt och meningslöst djuroffer.
Men trots allt kan sången skapa viktiga frågor, som kan få människor att börja tänka. Det var därför synd att den inte vann.
