The Beatles LP "Revolver" gavs ut i augusti 1966. Det var ett mycket 
anmärkningsvärt album. Det var för deras del det första exemplet på en 
helt ny komplex stil, med en mer avancerad kombination av musik, ibland 
gåtfulla texter, och sound. Trots att Ludvig Rasmusson, sin vana trogen,
 publicerade en irriterande och nedlåtande text om LP:n i en av hans 
famösa recensioner i SvD, blev kritiken i stort sett mycket positiv. 
Samtidigt
 som Beatles gav ut "Revolver" slutade de att turnera. Inte så 
konstigt;  många av sångerna var nästan omöjliga att framföra på scen på
 ett "normalt" sett.  Det var definitivt ett studioalbum; om det 
framfördes i sin helhet på scen skulle det förutsätta antingen en bandad
 ljudbakgrund, eller en serie av specialgjorda elektroniska instrument 
som rimligen då måste hanteras av studiomusiker.
Den sista låten 
på skivan var "Tomorrow Never Knows". Det var  nog Beatles första 
renodlat psykedeliska låt. Under 1967 skulle den få en rad efterföljare -
 b-sidorna Strawberry Felds Forever, Baby, You´re a Rich Man, I am the 
Walrus - och framförallt Sgt- Pepper-LP:n. I viss mån kan nog också 
dubbel-EP:n "Magical Mystery Tour" ses som en del i detta experiment.  
Med Revolver förändrades Beatles image för alltid. De kom nu att ses som en i hög grad experimentell musikgrupp.
Tomorow
 Never Knows är väl den mest experimentella av låtarna på Revolver. Den 
är också närmast hisnande. Och om man är i en viss sinnesstämning - lite
 kuslig. Tycker i alla fall jag. 
Den kan höras här . 

The Beatles 1967