Den 13 oktober 1970 (idag för femtio år sedan) gick Black Sabbaths LP Paranoid - där denna låt
var titellåt - in på tolfte plats på Kvällstoppen. Jag var 15 år och lyssnade på
programmet den dagen - och förundrades över gruppens diaboliska namn -
liksom över den ångestfyllda låttexten. Varje gång sedan LP:n
presenterades i Kvällstoppen var det just denna titellåt som spelades.
På sätt och vis kom den att efter ett tag omedvetet upplevas som en symbol för vad som snart skulle bli en livskris som kulminerade i ett totalt sammanbrott i juni 1971.
Nej, Black Sabbath var inte satanister - det finns inte en enda av deras låtar som hade ett sådant budskap.. Och det finns flera av deras låtar som snarare kunde ses som en varning för såväl Satan i synnerhet som ockultism i allmänhet. Men själva grundkänslan i nästan allt de gjorde var mörk och pessimistisk.
Och just texten till Paranoid var ju närmast ett ångestfullt skrik på hjälp. Låtens text handlade nu inte alls om vare sig satanism eller ockultism utan om förtvivlan och psykisk ohälsa. Och avslutas med den depressiva meningen "I tell you to enjoy life - I wish I could but its too late".
Jag har alltså inte direkt tänkt på det förut - men jag har nog omedvetet associerat den till den period som sedan skulle komma. Medan själva sammanbrottet i sig av helt andra anledningar helt medvetet förknippats med Middle of the Roads låt Chirpy Chirpy Cheep Cheep -till synes paradoxalt eftersom det var en närmast glad låt, med en förvisso lite gåtfull text.
Bilden nedan. Black Sabbath 1970.
No comments:
Post a Comment