Middle of the Road sjunger om Kalifoniens huvudstad

Det är något visst med den skotska gruppen  Middle of the Road.  Och det är kanske också något visst med staden Sacramento. 

Idag  för femtio år sedan - 22 februari 1972 -  blev Middle of the Road nykomlingar på sextonde plats på Kvällstoppen med låten *Sacramento ".

Sacramento är alltså huvudstad i  delsttaten Kalifornien.

Det är en charmig låt, och  videon  som länkas nedan är också charmig.  Där vi får se gruppen spela i en båt, som färdas på  en flod,  som går genom denna stad.

Videon kan alltså ses här.   

Nedan en blid av Middle of the Road - från just 1972. 

Snoopy vs the red baron

"Snoopy vs the red baron"  gick upp på åttonde plats på Tio i Topp 18 februari 1967,  Då hade jag nyss fyllt tolv är.

Den dröjde sig kvar ganska länge, och när jag  började lyssna på popmusik och listor som Tio i Topp och Kvällstoppen senare på våren detta år, gjorde denna låt definitivt ett intryck på mig.

Det finns de som tycker att den är oerhört pinsam, Jag tyckte om den.  Dels tyckte jag att den var rolig, men det var något annat också.

Om man tar texten och läser den rent bokstavligt säger den ju faktiskt att en liten hund kan besegra en krigarbaron, som har tillgång till den  mest avancerade krigsteknologi.

Vad som inte är roligt är att det är ca 55 år sedan jag hörde den första gången. För det känns som - om inte som igår, i alla fall som i förrgår.

Den kan höras här (tillsammans med ett framförande av gruppen), och  texten kan man ta del av här .-

----------------------------------------------------------

Tillägg 

Vad jag inte fattat förut  är att Snoopy mötte "the Red Baron" även i en del av serierna. Det var alltså inget som Royal Guardsmen hittade på.

Scarlet Pimpernel

Den 27 september tog jag i detta blogginlägg upp Kinks låt "Dedicated Follower of Fashion" (som kan höras här). Den handlar ju om en fåfäng, överklassnobb, besatt av kläder. 

Två gånger förekommer i låten raderna "They seek him here, they seek him there".  Det är också låtens inledning. 

Det är också troligen de mest kända raderna från "baronessan" Emma Orczys kontrarevolutionära romanserie om Scarlet Pimpernel - på svenska "Röda Nejlikan".  Som jag läste redan som barn.

Det var en romanserie som beskriver en engelske aristokrats hjältemodiga ansträngningar  att rädda sina  franska aristokratkolleger från revolutionen.

Jag trodde det var en slump. Visserligen var Röda Nejlikan en aristokrat, men eftersom han med risk för eget liv ändå försökte rädda andra aristokrater i Frankrike passade han ju inte riktigt t  in i texten.

Men så mindes jag plötsligt  - efter en liten titt på en grannblogg -  att Röda Nejlikans "civila identitet" ju just var en pinsamt fåfäng klädsnobb från överklassen.

Så troligen var dessa rader inte en slump. Kinks hade ett horn i sidan till överklassen, och verkade dessutom vara riktigt bildade. De kände med all säkerhet till Scarlet Pimpernel..

 

Emma Orczy

 

Mår fortfarande illa

Jag tycker att Sherlock Holmes är en fascinerande litterär gestalt   och Roger Moore - faktiskt! -  en fascinerande (i brist på bättre ord) skådespelare.

Men att kombinera dessa genom att  låta Roger Moore spela Sherlock Holmes är en absurditet som med god marginal passerar gränsen till det uppenbart smaklösa. Att Roger Moore inte passar till att spela Holmes borde väl vara alltför - ja, just det, uppenbart.

Den som tvivlar på detta  kan ju se Sherlock Holmes in New York (1976), där Moore presenterar den troligen minst övertygande Holmes-tolkningen i filmhistorien. 

Men, nej, gör inte det. Jag gjorde det, och jag mår fortfarande illa..

 

 

Bör nog inte spelas av Roger Moore

 

Francis Durbridge

I barndom och tonår stötte jag på namnet Francis Durbridge ganska ofta. Men det enda konkreta jag minns att jag tog del av var vid nio års ålder - en radioserie som gick sommaren 1964, och som hette "Fallet Valentine". Åtminstone ett av avsnitten skrämde mig rejält.  Jag hade för mig att jag efter detta avsnitt inte hörde flera,  men när serien gick i repris för kanske 20 år sedan insåg jag att jag ändå tydligen hade hört alla avsnitt, jag kände till och med igen sista avsnittets slutscen. 

Det finns även flera TV-serier med Durbridge, men på YouTube hittar jag bara serier på tyska och italienska, utan engelsk översättning. Vilket verkar märkligt, då Durbridge var engelsman.

Men så upptäcker jag att det finns en TV-serie av honom, på svenska och med svenska skådespelare. .Den heter Halsduken och sändes på SVT 1962.  

Den finns på SVT Play och kan ses här. .Den är verkligen bra. Så bra så att jag har sett alla åtta avsnitten under natten till idag. Det gick inte att sluta..

På något sätt känner  jag igen stämningen från Fallet Valentine. Men thrillers blir bättre på TV än på radio - i alla fall ofta -  och den här var nästan gastkramande. 

Seriens kriminalkommisarie  spelades av Lars Ekborg, och han var en infernaliskt skicklig skådespelare. När jag använder ordet "infernalisk" menar jag här det nästan  bokstavligt. Så bokstavligt att man riktigt kan se horn växa i pannan på kommisarien.   Det kan verka som en underlig formulering, men den som klickar på länken och sedan ser serien förstår nog vad jag menar. 

Länken går till det första avsnittet, men de andra avsnitten kommer automatiskt.