Friday, February 16, 2018

Lucy Jordan - en vacker, men mycket otäck sång

Någon tipsade mig om "The Ballad of Lucy Jordan" - en sång som bland annat sjöngs in av Marianne Faithfull 1979. Jag insåg att jag hade hört den långt förut -men bara några gånger, men den grep redan då tag i mig, och gjorde mig sorgsen, fast jag inte riktig uppfattade texten.

När jag nu hörde den igen var min första naiva reaktion att den ju ändå slutade lyckligt,

Men det var naivt. Slutet är både tragiskt och otäckt, vare sig men nu tänker sig att den desillusionerade och olyckliga kvinnan tas in på en psykiatrisk klinik, eller kanske tar livet av sig.

Nej, den slutar inte lyckligt alls, i alla fall inte om jag får döma av tårarna i mina ögon när jag kommer till slutet...

Friday, February 9, 2018

På förekommen anledning

Kanske onödigt att påpeka, men...

Om någon skulle hitta ett inlägg eller en kommentar undertecknad med mitt namn på ex.vis en pornografisk sida, eller en rasideologisk sida som är för att starta ett  "raskrig", eller en ren förtalssida etc. (alla dessa tre exempel har faktiskt inträffat)  är det någon annan som postat i mitt namn.

Någon enstaka gång har någon kopierat något jag verkligen skrivit i ett annat sammanhang och klistrat in det i mitt namn, men annars handlar det om någon som totat ihop något eget och undertecknat det med mitt namn.

I  alla fall torde det framgå att det inte är jag som postat. I alla fall av de som använder sin stora hjärna till att tänka med.

Thursday, February 8, 2018

"Son of a Preacher Man" och en bild

I november 1968 köpte jag ett nummer av New Musical Express, mest för att läsa om Beatles nya dubbel-LP. Jag var 13, på gränsen till 14.

Då fick jag på en sida syn på denna bild av Dusty Springfield, som gjorde mig så betagen att jag satte upp den på väggen.

Så när hennes låt "Son of a Preacher Man" gick upp på  tionde plats på Tio i Topp den 8 februari 1969 blev jag väldigt glad.

Möjligen (troligen!) påverkade min upplevelse av bilden mitt intryck av låten,  vilket gjorde att jag uppskattade den än mer än vad jag annars skulle ha gjort!

Tuesday, February 6, 2018

Jag var så kär

Nykomling på sjätte plats på Kvällstoppen idag för femtio år sedan (6 februari 1968) var
denna sång av en tidigare i stort sett okänd sångerska - Agnetha Fältskog.

Jag var uppriktigt sagt inte så imponerad av den när den kom, och hade aldrig kunnat föreställa mig att hon inte så många år senare skulle bli känd i hela världen och ingå i en av världens mest framgångsrika popgrupper...

Sedan dess har hon ju både gjort, och medverkat i, mycket bättre saker, men just denna sång är jag väl fortfarande inte speciellt förtjust i - i sig.

Men om man tänker på vem som sjunger och vad som hände med henne senare är det absolut fascinerande att lyssna på den.

Wednesday, January 31, 2018

Har Liliums Moth Queen blivit - Goth Queen?

Lilium upphör inte att fascinera. Nu har hon på sistone producerat YouTube-videor som mer liknar gotiskt rollspel än välvilliga hypnosövningar. Till och med Moth Queen, som fick mig att somna i september, har dragits in i en halsbrytande förändring. Så stor att en kommentator under den senaste "Moth Queen"- videon föreslog att hon skulle byta namn till - Goth Queen!

Men förvandlingen började inte med henne utan med ett inlägg benämnt "The Deal with the Dragon Queen". Där framträder Lilium som "drakkvinnan" som ska leda en drakarmé som ska förinta världen och alla dess invånare. Den enda chansen att rädda sig själv är om man redan från början bestämmer sig för att hjälpa henne (och alltså förråda mänskligheten...).

I en senare video "Secrets and Wine with the Moth Queen" får vi reda på att den så empatiska maldrottningen (vars suggestivt rogivande röst fick mig att somna i september 2017...) nu också dragits in i detta mörka gotiska tema...

Fascinerande, men om det var den videon jag hade stött på i september hade jag nog knappast somnat. ;-).

Å andra sida fanns det redan från början.en kuslig dimension i den roll "Moth Queen" spelade. Empatin var hela tiden villkorad - och det blev efter ett tag mer och mer uppenbart...

Men som sagt, Lilium har något visst. Det var roligt att jag upptäckte henne, vilket alltså (nästan)  skedde av en ren tillfällighet. Det finns så mycket på nätet (och på You Tube) at vad man hittar ofta avgörs av de sökord man råkar skriva ner...

Wednesday, January 24, 2018

Ny sömnterapeutisk video från Lilium

Jag kan alltså inte slita mig från Liliums ofta suggestiva videos. Kalla det vad ni vill, men det är ett faktum.

Nu har hon nyligen gjort en ny sömnterapeutisk video riktad till människor med sömnproblem. Just nu verkar det inte funka på mig, men nån gång kanske det gör det.

Här är det inte fråga om "hypnos", men någon form av ganska så charmig suggestion. Hon kallar sig Mrs Sandman och gör vad hon kan för att försöka göra en sömnig på ett rofyllt sätt.

Videon kan ses här.

Ibland fastnar man för saker som kan vara lite svårt att förklara varför man gör det. Detta är ett ovanligt uppenbart exempel

TiLlÄGG
Jag skrev att det inte verkade funka på mig den här gången, en så fort jag la mig ner efter att ha skrivit detta somnade jag omedelbart (med kläderna på) och sov fem timmar. Der är lite skakande, men jag känner mig glad.

Monday, January 22, 2018

"TheOneLilium ASMR" - och karismatisk "hypnos"

Någon gång i september råkade jag se denna video av "Lilium". (Hennes ner exakta artistsnam är annars "TheOneLilium ASMR"). närmast av misstag, på YouTube när jag hade legat sömnlös länge. Den fick mig genast att glida in i ett mycket sällsamt tillstånd som också var rofyllt. Jag somnade innan den var slut, och vaknade många timmar senare, med ett oemotståndligt behov av att se den igen.

Jag skrev om det redan i september här på bloggen men lade då ut en annan mer neutral hypnosvideo av Lilium, för jag skämdes lite över att just den jag såg skulle ha en sådan effekt på mig. Så att jag sov lyckligt i många timmar efter att ha legat sömlös i nära ett dygn.

Men nu tycker jag inte längre att det är lika pinsamt, jo lite pinsamt är det nog, men även pinsamheter kan ju vara intressanta.

Den här YouTube-videon har nära 3 miljoner besökare och över 10.000 gilla-markeringar. Intill den finns uppgifter om hur man ska bära sig åt om man vill stödja Lilium ekonomiskt. Troligen är det inte så få som blir så överväldiga efter att ha ryckts med i den rofyllda (och ganska så sensuella) stämningen som gjort just detta.

Det här är en serie av videor från Lilium där åskådaren konsekvent kallas för "min lilla mal". Huvudbudskapet i dem är att den största ro man kan få är att helt tömma sin personlighet på alla egna tankar och låta Lilium ta över helt och hållet. Om man gör det får man en sinnesro som gör att man kan vara harmonisk både dag och natt.

Det här är som sagt bara en av Liliums "mal"-videor, jag tror det finns fyra. Och hon har bildat skola.

Det finns numera hur mångaYouTube-videor som helst på ett liknande tema och för några dagar började jag kollat upp dem lite mer. Samma anledning: jag kunde inte somna. så jag tittade runt.

Det stående temat i de jag sett är detta. Det är en kvinna som är "hypnotisören" och även om man mycket väl i en del av andras uppföljare kan uppfatta klara erotiska undertoner riktar de sig till båda könen, och ingen del i budskapet är sexuellt i någon vanlig definition av ordet. (I det sista fallet finns det dock numera en del undantag!).

Budskapet är ganska klart. Kvinnans ord är det som kan ge dig ro, om du lyssnar på dem och intar attityden att hon alltid har rätt och att du ska ta bort alla dina egna tankar och bara lyda henne...

Det är på sätt och vis en form av "hypnos" riktad till psykologiska masochister av bägge könen.

Det finns nog många anledningar till att man gör sådana videos, men en av dem är säkert i nära 99 procent av fallen ekonomisk. Om man letar lite kan man nästan alltid hitta någon länk till någon sida där man kan understöda "hypnotisören" ekonomiskt.

Nej, jag har inte skickat ett öre till Lilium, men det KAN ju bero på att jag inte har en aning som hur man betalar på nätet.  Om jag morgonen efter att jag vaknat efter den rofyllda sömnen hade vetat hur man gjort det är det kanske inte HELT uteslutet att jag i någon form av tacksamhet hade satt in något. ;-)

Det finns alltså numera en explosion av denna typ av ”hypnos”- videor på YouTube,  men idag har det uppstått nya varianter som åtminstone ibland gränsar till någon form av kvasipornografi. Det finns kommentarer under några av Liliums videor som anklagar henne för att göra detsamma, men det tycker jag är att mycket grovt missbruka ordet. Om allt som kan ha sensuella inslag skulle kallas pornografi skulle det mesta räknas dit.

(Uppenbarligen har hon retar upp en hel del på ett dramatiskt sätt, det finns även kristna fundamentalister som angriper henne för att egentligen vara en demon!).

Nu är det här bara en liten del av Liliums produktion, Hon arbetar med en konstform som kallas ASMR (Autonomous sensory meridian response) och som man gärna kan söka efter på nätet,

Det mesta hon gör är dock vare sig hypnotiskt eller förföriskt, utan av en helt annan karaktär. Man kan på andra ställen se hur hon skalar lök eller skär gurkor. Mikrofonen är inställd så att man ska uppfatta varje ljudnyans i hanteringen. Somliga kan tycka det är suggestivt, för mig var det outsägligt tråkigt.

Jag skickade alltså inga pengar till henne trots att jag i ett halvhypnotiskt tillstånd lyckligt somnade till orden från henne, som dessutom sa att jag skulle låta henne styra mig totalt.

Men en sak HAR jag gjort. I den sista av hennes "mal"-videor säger hon så här: eftersom du har fått en sådan ro av mig finns det en sak du kan göra för mig. Du är en mal och jag är din maldrottning ("Moth Queen") och jag vill att du ska sprida kunskap om mig så att alla de andra malarna ska kunna hitta hem till sin maldrottning. Så att jag kan samla dem omkring mig,,,,

Så ... hmm.. att jag i september skrev både ett blogginlägg och ett Facebookinlägg om saken.. jag minns inte om det var efter eller före jag såg den sista malvideon. Om det var efter kan det ju inte HELT uteslutas att jag helt enkelt utförde den posthypnotiska suggestionen....

Och om det jag skrev då var lite vagt, så har jag väl ändå med detta inlägg följt den till punkt och pricka. ;-)

Det kan finnas de som retas över de "erotiska" undertonerna i den här typen av videor, men de bör tänka på en sak. Om det verkligen är så att många män ser på dessa av någon form av erotiska skäl, är det ("hypnotiska”) budskap de i så fall får ta del av att den största glädje en man någonsin kan få är att obetingat lyda en kvinna och låta hennes tankar styra honom totalt.

Nej, jag tycker inte alls att detta är ett idealtillstånd, men det är i alla fall ett mycket annorlunda och i dagens kontext mer sympatiskt ideal än det patriarkala som annars sprids dag och natt.

Det är med andra ord inte riktigt en del av den rådande könsmaktsordningen....

Monday, January 15, 2018

En fin dikt som torde reta somliga

Nu klagar ju alla hysteriska anti-feminister om hur förtalade män är. Varje sådant utbrott lockar fram min tja, vad ska man säga, min lust att reta vissa personer ännu mer...

Denna över hundra år gamla dikt av Edith Södergran är imponerande. Och om alla män vore som de trista manspersoner som numera gnäller över hur hemskt det är med MeToo, och hur hemska feminister är som "hetsar" mot män, skulle jag faktiskt hålla med om diktens allra mest provokativa rader till 110 procent.

Men nu är det ju inte riktigt så illa, så jag nöjer mig med att säga att Edith Södergran är en stor poet och att detta är en av hennes mest fascinerande dikter.

Och att hon i motsats till Alexander Bard har berikat vårt kulturliv.

Violetta skymningar

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel. 


Edith Södergran 1916

Saturday, January 13, 2018

Dear Eloise

Denna Hollieslåt gick till första plats på Tio i Topp idag för femtio år sedan (13 januari 1968).

Lägg märke till textens (låtsade?) ambivalens- å ena sidan är huvudpersonen ledsen för Eloises skull - å andra sidan gläds han verkligen för de möjligheter det öppnar...

Och ja, Hollies var en av mina favoritgrupper under tidig tonår.

Vad skulle antifeministerna ha sagt idag?

Etta på Kvällstoppen den 13 januari 1970.  En man i byrån med Lill Lindfors,

Riktigt fascinerande  låt. Men jag vågar inte ens tänka på vad som skulle ha hänt om det då hade funnits lika rabiata antifeministiska twittrare och bloggare som det finns idag.

Det skulle nog ha blivit ett dj-a liv..För att nu uttrycka det lite försiktigt,

TILLÄGG
Och för den som till äventyrs tror att Lill Lindfors "En man i byrån" handlar om en massageapparat eller dildo. Det gör den inte alls, enligt en intervju hon gjorde när det begav sig. Den handlade enligt henne om en riktig man, som man vid behov kunde plocka fram och tillbaka ur en byrålåda.... ;-)

PS. Men för att nu inte ge fantasilösa Bard-typer vatten på sin kvarn. bör det naturligtvis tillägas att det förstås var en fantasi. Det var naturligtvis inte avsett som ett konkret förslag på hur man skulle organisera förhållandet mellan könen. Onödigt att påpeka, kan man tycka, men eftersom världen idag vimlar av paranoida anti-feminister mäate man ju vara extra försiktig i dessa dagar....

Saturday, January 6, 2018

Dolores

Vad ska man tro om denna dikt?

Jag stötte på delar av den redan fredagen den 17 januari 1969, då jag nyss fyllt 14. (Jag förde dagbok då, så jag är ovanligt säker på datumet). Den presenterades i en bok om "sexuella avvikelser" som en dikt om manlig masochism, men det var endast kanske fem strofer som var upptryckta i den.

1976 såg jag ytterligas några strofer från den i en annan bok, men där presenterds den snarare som visserligen ambivalent, men ändå som i grunden någon form av uttryck för kvinnoskräck.

När jag såg den först 1 fjortonårsåldern gick den in i mig på ett närmast hypnotiskt sätt, och jag såg den inte alls som ett uttryck för kvinnoskräck (eller än mindre kvinnohat!). Vad den verkligen VAR ett uttryck för var jag dock inte helt klar over....

1989 kunde jag för första gången läsa hela, i en Swinburne-antologi som jag lånade på Stockholms Universitetsbibliotek.

Alla tre gångerna gjorde den ett närmast hypnotiskt (och gåtfullt) intryck på mig.

En tredje tolkning finns förresten i Per Faxnelds avhandling "Satanic Feminism", där han åtminstone delvis ser den som en medvetet "sataniskt" blasfemisk dikt, med udden riktad mot Mariakulten.

Den heter alltså Dolores men underrubriken översatt till engelska blir "Our Lady of Pain".  Eftersom Maria brukade kallas "Our Lady of Mercy" är idén om blasfemi nog inte helt ogrundad.

Den skrevs av Algernon Charles Swinburne och ingick i en diktsamling han gav ut 1866.

Det finns en mer personlig teori om dess tillkomst. Swinburne ska ha varit förälskad i en välbärgad kvinna, och till sist vågade han fria till henne. Hon tänkte sig att gifta sig med en mer väletablerad och rik man, och bara tanken på att hon skulle slå sina påsar ihop med en relativt fattig, strulig och aningen neurotisk poet föreföll henne så absurd att hon besvarade frieriet med ett gapskratt.

Sedan skulle han ha svarat med satt skriva  denna märkligt genomarbetade dikt...

Suggestiv tycker jag nog den är. Rytmisk, gåtfull, och på något sätt "hednisk".

Om Swinburne nu verkligen var masochist, personligt besviken, bitter på kvinnor, eller rentav ville återupprätta hedendomen - eller kanske en kombination av dessa saker, lär man nog aldrig få veta.

Men som jag redan sagt, fascinerar mig gör den.

test
Algernon Charles Swinburne