Igår upptäckte jag att filmen Devil´s Rain finns på YouTube
.
Jag hade sett den förut - närmare bestämt den 1 juni 1976. Det
var en tisdag, och jag hade då just fått pengar och använt en del av dem till att betala tillbaka en skuld. Men det fanns ändå pengar kvar, och då gick just denna film på bio. Fast i Sverige
hette den "I Satans klor".
Så jag gick och såg den, och märkte när jag kom ut att den
hade gett mig en nästan outhärdlig ångest. Den var så intensiv
att jag gick till psyket på S:t Görans sjukhus. Det var dock inte
till någon större hjälp.
Igår kväll såg jag om den. Denna gång blev jag inte rädd, men det
var ingen film som jag tyckte var vare sig intressant eller
spännande.
Mina känslor blev nu denna gång en säregen blandning av uttråkning och
äckel. Större delen av filmen var jag uttråkad, men mot
slutet blev jag snarare äcklad.
Sedan kollade jag en trailer, och upptäckte att Church of Satans
ledare Anton LaVey hade en biroll i filmen. Det hade han förstås
gjort för pengarnas skull - annars är det lite märkligt att
ledaren för världens då mest kända satanistorganisation ville
delta i en film där satanism framförallt associeras med slem och äckel.
Och med någonting som alltså kallas "Devil´s Rain", en
säregen apparat där människors själar fångas för att genomlida
en tröstlös och ångestfull ensamhet - i vad som kanske ska föreställa
en evighet.
Men i slutet slås denna apparat sönder, och det ser ut som om
"godheten" segrar, och alla satanister smälter ihop och
blir till en flytande äcklig massa. Men det visar sig på filmen
sista kanske 20 sekunder att ondskan ändå segrat, och en kvinnlig
huvudperson fångas i "Devil´s Rain"., som tydligen finns
kvar som ett andligt tillstånd trots att apparaten är förstörd.
Det var kanske detta slut som skapade min panik. Men jag är inte
säker.
Se inte filmen om du vill se en bra, eller ens uthärdlig, film.
Men om du har specialiserat dig på att studera satanistfilmens
idéhistoria, eller vad man nu kan kalla det, ska du förstås se
den.
No comments:
Post a Comment