En skräckfim om katter

Idag för exakt femtio år sedan - 28 mars 1970 - såg jag en film som på svenska hete "Gröna ögon i natten". Det var den andra barnförbjudna film jag såg på bio efter att jag fyllt femton år 31 december året innan.

Den första var en tråkig sexualupplysningsfilm som nog hette "Kärlekens språk" och som jag verkligen ångrade att jag slösat pengar på.

Den 28 mars 1970 var en lördag, och tillika påskafton.

Upptäckte idag att filmen i sin helhet finns på YouTube och jag har just sett om den - för första gången för på dagen exakt femtio år sedan.

Då´tyckte jag den var spännande och fascinerande. Idag vet  jag inte riktigt vad jag tycker. Mina känslor är lite blandade...

Bitvis är den mycket spännande, men samtidigt - milt sagt - psykologiskt  orealistisk.

Handlingen är i korthet denna. En man och en kvinna planerar att döda en annan kvinna för att få ut hennes arv -. så vitt jag  fattar är den andra  kvinnan antingen mannens moster eller faster.

För att kunna genomföra mordet måste mannen charma kvinnan, och det är lätt eftersom han alltid varit hennes favorit.

Problemet är att han har kattfobi och hennes hus är fyllt av katter...

Jag ska inte berätta mer,  om någon vill se den. Utom att en riktigt spännande handling  på  något sätt kanske fuskas bort mot slutet, genom ett alltför extremtt övernaturligt scenario..

Katterna verkar nämligen vara närmast telepatiska, och fast beslutna att förhindra mordet.. Det blir nog lite för absurt.... .

Filmen kan ses här.

Lill-Babs andra sång om Klas-Göran - några reflektioner

Jag skrev ju 4 mars om ett svar till Lill-Babs´ År du kär i mig ännu Klas-Göran?.

Då visste jag inte att även Lill-Babs själv sjungit in en helt annan version av sin sång. Men det gjorde hon redan 1960.  Av någon anledning blev den inte alls uppmärksammad....

Den hette "Kom tillbaka mesamma Klas-Göran" och kan höras här . Den förvisso stora skillnaden  mellan de olika versionerna kan beskrivas så här.

I "År du kär i mig ännu Klas-Göran?" är kvinnan ofattbart  dum. Hon ser inte ens vad en normalbegåvad sexåring torde listat ut. Mannens berättelse är så otroligt pinsam. En sådan stury kunde användas i slutet av 50-talet, men redan en bit in i  60-talet skulle det varit mycket svårare att använda  den. Och på 70-talet torde det varit helt omöjligt.

I versionen från 1960 är allt vänt uppochner. Det är Klas-Göran  som är dum och kvinnan har övertaget...

På något sätt pekade versionen från 1960 framåt. Som  en ganska uppenbar motreaktion på den förlöjligande  bilder av kvinnor i populärkulturen utvecklades redan under sent 60-tal en motsatt trend där män beskrivs som ofattbart dumma i berättelser om relationer.

Det är lått att hitta  exempel.  Ex.vis en sång som Nancy Sinatras och Lee Hazlewoods "Jackson" från 1967 - eller John Cleeses TV-serie Fawlty Towers från 1975 och 1979.

Naturligtvis finns det exempel på hur män i relationer med kvinnor framställs som korkade före slutet av 1960-talet och kvinnor i relationer med män som dito även från och med sjuttiotalet.  Men  min helt ovetenskapliga privatstatistik säger mig att det kom ett trendbrott någon gång omkring ca 1970.

Om vi går ännu längre framåt kan man ju ex.vis ta Susanne Reuters "Svensson, Svensson"-serie ... som absolut inte skulle kunna tänkas på femtiotalet.

I vilket fall som helst är det lite kul att jämföra Lill-Babs två sånger om Klas-Göran., som endast har ett år mellan sig…


Lill-Babs tillsammans med The Beatles 1963.

Rosen och Klas-Göran i alternativa versioner

Det började med att jag letade efter något helt annat på YouTube. Och istället hittade en sång av Leena Skoog. En sång som var ett sorts svar till Rosen av Arne Qvick.

Rosen har väl de flesta hört någon gång. Den sorgliga historien om en man som tragiskt nog upptäcker att han inte kunde ge en ros till sin fllickvän eftersom hon istället åker runt med "en grabb med en bil av senaste modell".

Nåväl. Leena Skoogs sång heter helt enkelt Svaret på Rosen. Och är faktiskt riktig rolig. Ja, "Rosen" är ju rolig, den med,. men den verkar vara det på ett låt oss säga omedvetet sått...

I Leena Skoogs svar är huvudpersonen just den flickvän som föredrog en man med en bil av senaste modell  framför den stackars pojkvännen med sin lilla enkla ros.   Hennes version  ger till en början ett ganska så  brutalt intryck -  innan man till sist kommer till det närmast  rörande slutet.

Jag tror faktiskt att jag föredrar den versionen framför Qvicks.... 

Lyssna gärna.

Och via denna sång upptäckte jag snart något annat. Nämligen ett svar på Lill-Babs Svenssons sång År du kär i mig ännu Klas-Göran? .

Medan jag hade nån sorts aning om vem Leena Skoog var, hade jag inga medvetna minnen av att någonsin hört talas om Margaret Bienert. 1960 sjöng hon in ett svar med titeln  Klas-Göran återfunnen.

Medan Rosen var rolig på ett kanske omedvetet sätt försökte ju Lill-Babs vara rolig   - helt  medvetet.  Jag tycker själv inte att hon lyckades så där väldigt  bra...

Det gör däremot Margaret Biener. I hennes version vet huvudpersonen precis vad som hänt med Klas-Göran.  Den är klart att föredra ... tycker jag alltså... Speciellt gillar jag denna mening:

"Den där fjällbruden är nu på postverket sur, när hon får sina pekoral i retur".

Jag gillar speciellt användningen av ordet pekoral.  Och undrar om det inte endast var riktat mot huvudpersonen i Lill-Babs sång -utan kanske också mot själva sången.

Den frågan får jag nog aldrig något svar på.

TILLÄGG
-------------------------------------------
Blev nyfiken på  vilka som skrivit texten till dessa båda svarssånger. Upptäcker tyvärr att Stikkan Andersson skrev "Klas-Göran återfunnen" (har jag så dålig smak?) . 'Dessutom skrev han också  Lill-Babs originalsång ... 

Hur jag än letat har jag inte hittat vem som skrev texten till  Leena Skoogs svarssång. Skrev hon den själv?