Suggestiva musikvideos från Gulnara Karimova

/Från min huvudblogg 3/9 2016/

Uzbekistans diktator Islam Karimov har dött. Han regim ser definitivt ut att ha varit mycket korrupt, despotisk och brutal.

Han har en dotter vid namn Gulnara Karimova som också anses vara korrupt (bland annat lär hon ha tagit mutor av Telia), men som den senaste tiden verkar ha hamnat i onåd och suttit i husarrest.

Hon är dessutom någon sorts popsångeska och har gjort en del musikvideos. Jag minns att jag när jag upptäckte dessa för något år sedan kom jag lite motvilligt på att jag tyckte att några av dem var riktigt fascinerande, om än aningen bisarra.

Här kan man lyssna på en av dem, How Dare. Och en annan som också fascinerade mig, Round Run.  

Att kanonisera sina favoriter

I Bibeln har vi skrifter som kallas kanoniska.  Det är skrifter som kyrkan har förklarat som dikterade, eller åtminstone  inspirerade, av Gud.  De skrifter från ungefär samma tid som SÄGER SIG vara inspirerade av Gud, men som inte kyrkan godtagit som sådana, kallas apokryfiska. 

Dessa ingår alltså inte i kyrkans kanon. 

Hur någon kommit på idén att vi ska ha en kanon också för kulturen vet jag inte. 

Vad som ingår i den kyrkliga kanon, alltså vad som påstås vara från Gud, har bestämts av kyrkomöten. 

Om hur den nyligen antagna kulturkanon har kommit till kan man läsa om i Wikipedia. 

"Regeringen beslutade 21 december 2023 om direktiv till en kommitté som ska ta fram en svensk kulturkanon. Regeringen utsåg professorn och historikern Lars Trägårdh till ordförande i kommittén."

I motsats till den religiösa kanon åberopar sig denna kommitté inte på Gud. De har bara egenhändigt gjort en lista av svenska böcker, målningar etc. som de själva tycker bra om och anser har varit ovanligt viktiga i Sverige, och som är minst 50 år gamla. 

Deras privata funderingar har nu fått nån sorts officiell status. Det är den kanon som vi från och med nu ska ha. 

Jag tycker att det hela verkar omåttligt korkat.  För att nu uttrycka det lite försiktigt.