I nästan alla skräckfilmer (såväl övernaturliga som inte övernaturliga) där den huvudsakliga handlingen utspelar sig inomhus bor de som drabbas i egna hus, ofta långt ifrån andra hus - och som dessutom har många rum (om de bara hade ett eller två skulle det inta alls bli lika otäckt).
De
som drabbas är oftast övre medelklass. Det kan förstås bero på att
spelfilmer mycket ofta handlar om övre medelklass men i just
skräckfilmer finns det ytterligare en orsak. Det är ju de som har råd att bo helt eller delvis ensamma i stora hus med många rum.
Jag tror jag aldrig sett en skräckfilm i inomhusmiljö där de som drabbas bor i en etta eller tvåa i ett stort hyreshus.
Om
jag hade bott ensam i ett stort hus med många rum skulle jag aldrig
våga se skräckfilmer, i alla fall inte på kvällen eller natten.
Om
man som jag bor i en etta i ett stort hyreshus, som dessutom står
mittemot ett annat stort hyreshus, som i sin tur står framför ett annat
stort hyreshus osv osv kan den helt förödande skräckstämningen inte
riktigt uppstå. Dessbättre.
No comments:
Post a Comment