För ungefär fem år sedan såg jag en film som hette Silent Hill, och skrev om den två gånger.
Det var väl en av de äckligaste filmer jag sett. Det var två timmars skräckäckel, som visserligen inledningsvis var riktigt suggestiv, men i övrigt saknade den försonande drag. Tyckte i alla fall jag.
Det var också tråkigt att den suggestiva inledningen på så sätt fuskades bort.
Men den grep tag i mig. På ett sådant sätt att jag retades på att slutet var så gåtfullt öppet. Men kunde ana att fasorna inte var slut, och jag hade ett inre behov att få något avslut på de traumatiska känslor som filmen väckte upp.
Så när jag nu såg att det fanns en uppföljning som hette "Silent Hill Revelation" insåg jag motvilligt att jag helt enkelt var tvungen att se den. Så nu har jag gjort det.
Den som mot förmodan vill se båda filmerna kan ju klicka på länkarna till de båda filmerna, ovan.
Innan jag mycket mycket kortfattat beskriver mina intryck av den senare vill jag bara nämna en recension jag sett av den på nätet.
Den säger i princip att den första delen var ett mästerverk men att uppföljaren var den sämsta film som producerats på flera årtionden.
Jag upplevde det inte riktigt så. Jag håller för det första alltså inte med om att "Silent Hill" var ett mästerverk, trots dess suggestiva inledning. Denna inledning följdes ju upp med just en serie av skräck- och äckeleffekter som alltså var outhärdliga.
Det skulle i och för sig på något makabert sätt kunna ses som ett tecken på att det var en bra skräckfilm att den grep tag i mig så djupt att jag helt enkelt måste se uppföljaren, trots att jag mådde illa av blotta tanken.
Uppföljaren frossade liksom ettan i skräck- och äckeleffekter… Med det var ändå en lättnad att se den. För även om den också slutade med öppna trådar var den ändå på NÅGOT sätt ett avslut.
I åtminstone några avseenden fick den dessutom faktiskt ett slut som (i och för sig med stor tveksamhet) kunde beskrivas som åtminstone lite grann "lyckligt". I alla fall i två avseenden.
Så mardrömskänslan jag fick av den första filmen, och som levt kvar, har kanske ändå fått ett avslut.
