The Beatles LP "Revolver" gavs ut i augusti 1966. Det var ett mycket
anmärkningsvärt album. Det var för deras del det första exemplet på en
helt ny komplex stil, med en mer avancerad kombination av musik, ibland
gåtfulla texter, och sound. Trots att Ludvig Rasmusson, sin vana trogen,
publicerade en irriterande och nedlåtande text om LP:n i en av hans
famösa recensioner i SvD, blev kritiken i stort sett mycket positiv.
Samtidigt
som Beatles gav ut "Revolver" slutade de att turnera. Inte så
konstigt; många av sångerna var nästan omöjliga att framföra på scen på
ett "normalt" sett. Det var definitivt ett studioalbum; om det
framfördes i sin helhet på scen skulle det förutsätta antingen en bandad
ljudbakgrund, eller en serie av specialgjorda elektroniska instrument
som rimligen då måste hanteras av studiomusiker.
Den sista låten
på skivan var "Tomorrow Never Knows". Det var nog Beatles första
renodlat psykedeliska låt. Under 1967 skulle den få en rad efterföljare -
b-sidorna Strawberry Felds Forever, Baby, You´re a Rich Man, I am the
Walrus - och framförallt Sgt- Pepper-LP:n. I viss mån kan nog också
dubbel-EP:n "Magical Mystery Tour" ses som en del i detta experiment.
Med Revolver förändrades Beatles image för alltid. De kom nu att ses som en i hög grad experimentell musikgrupp.
Tomorow
Never Knows är väl den mest experimentella av låtarna på Revolver. Den
är också närmast hisnande. Och om man är i en viss sinnesstämning - lite
kuslig. Tycker i alla fall jag.
Den kan höras här .
The Beatles 1967