Kill for Peace

Idag fyller jag 65 och blir alltså ålderspensionär.. Det är inte så där jättekul, för att nu uttrycka mig lite försiktigt.. För  exakt 50 år sedan hade jag en födelsedag då jag kände mig mer optimistisk.

Då fyllde jag alltså 15.

Den dagen. fick jag en liten summa pengar som födelsedagspresent av mina föräldrar. I motsats till de flesta jämnåriga jag kände  hade jag och mina syskon inga utåtriktade födelsedagar där man bjöd in kamrater. Födelsedagar var en familjeangelägenhet.

I vilket fall som helst räckte pengarna till en LP-skiva. Så jag gick, ut och köpte "The Fugs Second Album".

The Fugs förde i sina sånger fram en hårdt avståndstagande från samhället i USA - och från militarismen.

De hade förvisso också andra teman, varav en del idag skulle kunna ses som aningen problematiska.

Nåväl, jag gillade Fugs.  Och den låt jag gillade mest på just den LP:n var nog "Kill for Peace", som med en ganska så brutal ironi angrep krig i allmänhet - och Vietnamkriget i  synnerhet.

Den kan. höras här.

Marie Fredriksson in memorian

Jag har alltid gillat Roxette i allmänhet, och Marie Fredriksson i synnerhet. Hon hade absolut något visst.

Det gjorde jag redan i slutet av 80-talet, och brukade hårt försvara Roxette mot, vad ska jag säga, politiskt korrekta invändningar jag ibland  stötte på...

I synnerhet gillade jag de sånger där Marie Fredriksson sjöng de centrala partierna.

Det är mycket sorgligt att hon är död. Må hon vila i frid....

Jag länkar gärna här till en live-version av  "Sleeping in my Car" från  Sydafrika från 1995.  Ni kan se och höra den här.