Den första sång jag hörde av Enya

Den 31 december 1994 skulle jag fylla 40 år, och någon månad innan dess erbjöd sig en kamrat till mig att anordna en födelsedagsfest. Jag blev både glad och tveksam på samma gång. Tveksam mest för att jag inte tyckte att det var något att fira att jag blev äldre...

Nåväl, den blev av, och blev rolig. Till födelsedagar hör ju att få presenter, och en av presenterna var lite hemlighetsfull. Den bestod av en lapp att jag om ett tag skulle få någonting när saker var fixade. Det lät ju spännande.

Det tog nästan en månad, men den 27 januari året därpå fick jag en TV! Jag hade alltså inte någon sådan, och det var en liten upplevelse att få en.

Det hela ledde till en del livsstilsförändringar, den främsta var förmodligen att jag började titta på Kvinnofängelset tre nätter i veckan.

Men en annan var att jag till och från började se och lyssna på en del av de musikvideor som sändes i flera av de kanaler jag hade. Det öppnade på sätt och vis en ny värld,

Och så en dag våren 1995 fick jag ta del av en fascinerande och, tyckte jag, närmast underbar musikvideo till en sång som hette "Anywhere Is". Artisten kallades Enya, och hon grep tag i mig direkt.

Efter ett tag hade jag köpt två CD-skivor av henne, och de lyssnande jag ofta på. I synnerhet om jag hade svårt att somna ;-) . De var så innerligt rofyllda, tyckte jag, så om jag satte på dem kunde jag somna in innan CD:n var slut!

Tyvärr blev det fel på båda efter kanske 15 år, jag hade kanske spelat dem för mycket. Så jag borde kanske köpa nya Enya-skivor. Var man nu gör något sådant, idag verkar det nästan inte säljas CD-skivor längre, alla laddar väl ner allt från Pirate Bay eller några av dess mera legala konkurrenter på nätet!

Att byta könet på Fredrik Åkare

Det här kanske kan ses som en form av genusexperiment.

Det finns, som bekant, en känd Cornelissång som heter Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Den har ibland förmågan att dela upp lyssnarna i två läger. Somliga tycker att det egentligen är en sång om en snuskgubbe, andra tycker att den är fin, vacker och romantisk.

Själv måste jag medge att jag blev lite illa berörd av den första gången jag hörde den. Det var våren 1968, jag var 13, och jag skulle ge Anita Lindbloms singel Kring de små husen i gränderna vid hamnen som födelsedagspresent till en nära släkting. Men Cecilia Lind var b-sida, och när jag hört den fick jag en klar känsla av obehag och ångrade nästan att jag köpt skivan.

Men nu till experimentet. Nedan har jag lagt ut en ändrad version av sången. Det enda som är ändrat är direkt eller indirekt relaterat till könen på de inblandade. Jag har alltså bytt ut könen på dessa.

Att jag inte bara bytte om för- och efternamnen utan också ändrade Fredrik till Julius beror på att Fredrik är ett så kort namn att rytmen i sången skulle ha förstörts vid ett rent byte.

Vad jag är nyfiken på är om de av läsarna som till äventyrs tycker att sången är vacker och romantisk också tycker det när könen är de motsatta...

Om ni INTE tycker att denna version är vacker och romantisk men tycker att originalversionen är det, skriv gärna och tala om varför!

PS. I både denna och originalversionen tar promenaden från Öckerö loge till Cecilias alternativt Julius bostad längre tid än vad man kanske tänker på. I första versen får vi reda på att "fullmånen lyser som var den av glas". I den sista versen har månen redan hunnit bli ny. Hur långt är det nu mellan full- och nymåne? En halv månad, har jag för mig. Men jag kanske har fel.


Balladen om fru Cecilia Åkare och den söta pojken Julius Lind

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
och fullmånen lyser som var den av glas.
Där dansar Cecilia Åkare kind emot kind
med unge pojken Julius Lind.

Han dansar och blundar så nära intill,
han följer i dansen precis vart hon vill.
Hon för och han följer så lätt som en vind,
Men säg varför rodnar Julius Lind?

Säg var det för det Cecilia Åkare sa:
Du doftar så gott och du dansar så bra.
Din midja är smal och fin är din kind.
Vad du är vacker,  Julius Lind.

Men dansen tog slut och vart skulle dom gå?
Dom bodde så nära varandra ändå.
Till slut kom dom fram till Julius grind.
Nu vill jag bli kysst, sa Julius Lind.

Vet hut, Ceclila Åkare, skäms gamla dam!
Julius Lind är ju bara ett barn.
Ren som en blomma, skygg som en hind.
Jag fyller snart sjutton, sa Julius Lind.

Och stjärnorna vandra och timmarna fly
och Cecilia är gammal men månen är ny.
Ja, Cecilia är gammal men kärlek är blind.
Åh, kyss mig igen, sa Julius Lind.